Rezas vilja

Hej kära läsare!

 

Tack för uppmuntrande ord efter det förra inlägget, det inspirerar mig att skriva och här kommer så ett nytt inlägg.

 

Fredagen den 9 december fyllde jag år, 31-åringen blev 32 under en mulen dag i Göteborg med massa stormbyar och stundvis bokstavlig hällregn. Det var ett göteborgsväder av den mer kvalitativa sorten, så den som påstår att det inte hände så mycket den dagen var tydligen inte ute. Telefonsamtal, sms, msn-meddelanden och hälsningar på Facebook präglade hela dagen och kvällen.

32 är ingen märkvärdig ålder och att fira det är väl kanske ingen högprio, men i år har jag mamma här på besök och för mamma är man av någon anledning alltid barn :). Så nu fick jag uppleva favoriträtterna, tårta, blåsa ut ljus, byta om till finkläder och ta kort. Fick också öppna presenter som var fint inslagna, ja precis så som det var när vi var små helt enkelt :D.

Tur att mamma är här så man kan vara barn i hennes sällskap! ;D

 

Vill tacka er alla som kommit ihåg och skickat hälsningar på olika sätt. Alltid är en del intensivare än andra som i alla sammanhang och då även här.

Tilltryckaren som med ständig närvaro ringde och skrev i omgångar, SMS-bruden som både ringde och skrev på sitt fina sätt, grannen som hörde av sig och dessutom var med hela kvällen i egen hög person och Gulleplutten som gjorde sitt för att hinna ringa före dygnsslutet.

 

Det finns inget bättre än att känna att man har vänner som bryr sig och en familj som finns och gör sitt för att ge och dela glädje. Ofta får jag och min bror fira våra födelsedagar med varandra utan mamma och pappa. Nu när vi hade glädjen att ha mamma här var det extra fint. Pappa saknades men vi hoppas att vi kan fira Iranskt nyår (Norouz) hela familjen i mars.

 

Lördagen bjöd på en hel del välbehövlig sömn. Nattmänniska som jag är satt jag uppe och fick ta igen det under dagen. Vindarna och molnen gjorde sig påminnda och att gå ut var inget man var sugen på. Som tur var hade jag och mamma bokat ett par konsertbiljetter till en kulturell tillställning med persisk klassisk musik. Det utlovades Opera också och gissa om jag var skeptisk :P. Enda in i det sista var vi tveksamma men vi tog oss dit och nu har vi inget att ångra. Det var en bra tillställning och även om Operalåtarna inte var högt stående i mina ögon eller ska man kanske säga öron, så var det en fin känsla att höra klassiska låtar med olika dialekter från olika delar av landet.

 

Åter en uppesittarnatt följd av en skön och stillsam söndag. Men innan sömnen tog vid, hann jag med ett studiebesök på brorsans jobb. Det är viktigt att ha koll på vad lillebror sysslar med så det var bara att ge sig ut när klockan slog 06 för att hämta och leverera fikabröd till stadens kända kaféer. Köra till bageriet, lasta, åka till ett fik och invänta den tidiga morgonpersonalen som låser upp och tar emot leveransen. Så höll vi på fram till tio med alla tårtor, lussebullar och pajer. Sinsemellan skickar de också soppa och det var kul att se. Ett bra sätt att bry sig om varandra nu när det är kallt :).

 

Idag måndag har det varit en högtidsdag hemma hos Reza.

Utöver det vanliga jobbet har det flaggats och firats genom historieläsning med mamma.

 

Idag den 12 december sammanfaller med den 21 Azar i den Iranska almanackan. För på dagen 65 år sedan lyckades det iranska folket återta storlänet Azarbayjan i norr.

Efter 2 världskriget och Sovjets och de allierades strategiska ockupation av Iran var det meningen att alla utländska styrkor skulle lämna iranskt territorium inom sex månader. De allierade gjorde detta på utsatt tid men Sovjet som var den mäktiga grannen i norr försökte hålla sig kvar genom att uppvigla folk och med löften om självstyre försöka "rycka loss" denna del av landet. Detta hade dock inget folkligt stöd och Stalins försök var dömda till att misslyckas. Han grundlade ett styre med starka band till det kommunistiska styret i Sovjet. Med en militär hjärnring försökte han klippa av banden till moderlandet och regeringen i Teheran. Den nationella radion kunde dock fortsätta sända och det var regeringens och kungens väg in över länet. Hälsningar till folket i Azarbayjan skickades också ifrån andra län och kungen (shah) talade självsäkert och uppmuntrande till folket för att injuta mod och enighet.

 

Den iranska premiärministern Ahmad Ghavam som själv var en slipad och stenhård diplomat samt ambassadörerna i Moskova, London och Washington satte igång en stor diplomatisk aktivitet, infanteriet som efter ockupationen under 2 världskriget var sönderslaget började med folkets stöd repa sig och förbereda sig för ett avgörande slag och inte minst självaste konungen (shah) H.M Mohamad-Reza Pahlavi ledde den diplomatiska och militära operationen. Under tiden hade folket gjort klart för Stalins påhittade styre att de inte hade stöd och att man ville återvända till nationens varma famn till varje pris. När infanteriet var klar och kunde stå på benen och när militära bedömare med säkerhet kunde säga att operationen kunde lyckas ökade det diplomatiska trycket på Stalin och eftersom ryssarna var trötta på krig valde de att upphöra med sitt stöd till det påhittade styret i Azarbayjan. Med underhandsinformation informerades länets adelsmän och affärsinnehavare varpå nyheten om styrets försvagning blev allmänt känd. Affärerna stängde igen och handelsmännen valde att sitta hemma. Folket som hade väntat på en sådan chans gick ut på gatorna och krävde styrets avgång.

I städerna Tabriz och Oromiye höjde folk den iranska enighetsflaggan och slutade lyda Stalins påhittade styre. Folk slutade betala avgifter och skatter, styrets ledarskikt flydde över gränsen till Sovjet och Röda Armens trötta soldater uppmanades att lämna eller i annat fall utlämnas till demonstranterna i Tabriz. I Washington villkorerade den iranska ambassaden ett handelsavtal till att USA:s regering skulle utöva påtryckning på Stalin att dra tillbaka sina styrkor, vilket också gjordes.

Den 21 Azar för nu 65 år sedan kunde äntligen infanteriet ledd av självaste konungen inta Tabriz och ta emot folkets jubel. Shah (kungen) som demonstrativt red in klädd i soldatuniform före infanteriets styrkor reste den iranska flaggan och med detta var Azarbayjan, det stora nordliga länet återtaget utan en enda droppe blod.

 

Nedan återfinns en länk som leder till en låt av artisten Daryoush, vilken handlar om Azarbayjan.

 

Sådana dagar är värda att fira och flagga för, den som är historielös är också utan framtid.

 

/Reza

Här är länken:
http://www.youtube.com/watch?v=ybrT1i11so0