Rezas vilja

Hej!

Nu är det Vispen, även kallad Tilltryckaren som skriver. Eftersom jag aldrig har gästbloggat tidigare passar det ju perfekt att jag skriver ett inlägg på min älskades blogg! Reza lät mig logga in här för att ändra några inställningar och när jag kom på att jag ju kunde gästblogga när jag ändå håller på tyckte både Oja och Reza att det var en fin och bra idé:) Jag har ärligt talat ingen aning om vad jag ska skriva här. Jag kan i alla fall berätta att både Reza och jag ser fram emot fredag. Då får vi verkligen hoppas att stormen har lagt sig och att Reza kan ta sig till Stockholm med ett fint X2000-tåg. Med tanke på att Reza har bokat en förstaklassbiljett lär han åtminstone ha en bekväm sittplats om det nu skulle vara så att tåget blir försenat. Vi kommer att vara på Åland mellan fredag och söndag och det blir alltså där vi firar nyår. Tidigare har jag alltid firat nyår med familjen i Sverige och även om det känns lite tråkigt och synd att bryta den fina traditionen ser jag fram emot att fira med Reza. Ibland kan det vara bra att testa något nytt och när man hittar sin kära gäller det ju att satsa och ses så ofta som möjligt. Jag älskar ljudet av att höra alla fyrverkerier som brukar höras både innan och efter tolvslaget och det hoppas jag att jag får möjlighet att göra även i år.

Efter besöket på Åland har vi tänkt sova en natt i Upplands-väsby innan Reza ska få sin födelsedagspresent/julklapp av mig. Eftersom risken att Reza läser det här är väldigt stor kan jag tyvärr inte tala om vad jag har planerat att vi ska göra, det ska bli en överraskning. Jag hoppas hur som helst att Reza kommer att uppskatta det som jag har fixat till oss. Reza önskade sig inget särskilt men eftersom vi tycker om att uppleva saker tillsammans bokade jag en upplevelse som jag tror kan bli riktigt trevlig och fin. Om allt blir som vi har planerat följer jag med Reza till Göteborg på tisdag kvällen och jag ser verkligen fram emot att få träffa alla härliga människor där! Tågresan dit kommer förhoppningsvis inte kännas särskilt lång eftersom vi kommer att göra varandra sällskap:) På torsdag återvänder jag till Stockholm för att vara med på ett träningsläger i showdown. Jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det kommer att kännas att ta avsked av min käraste nästa vecka men det ska jag inte tänka på nu eftersom vi ju inte ens har börjat trycka till och njuta av våra fina dagar än:) Jag måste säga att jag verkligen tycker om känslan av att vara sådär härligt nyförälskad och det som Reza och jag går igenom just nu är riktigt fint! 2012 blir förhoppningsvis ett fint år och jag hoppas av hela mitt hjärta att Reza och jag hinner uppleva ännu mer fina och romantiska saker även då! Nej mina vänner, jag kommer som sagt inte på vad jag ska skriva här men eftersom jag inte är någon van gästbloggare kanske det inte är särskilt konstigt. Jag hoppas hur som helst att ni har haft fina juldagar tillsammans med era nära och kära, att ni har ätit en massa god mat och att ni har fått fina julklappar. Ni får fortsätta att ta hand om er själva och varandra. Vem vet, jag kanske gästbloggar här snart igen!
/Vispen
PS: Reza ville att jag skulle avsluta det här inlägget med att skriva att han tycker att jag är söt och fin och eftersom det här är hans blogg får jag väl vara snäll och göra det då:D DS

Kära läsare! God jul och en god fortsättning på helgen! 

Det har nu gått knappa två veckor sedan jag bloggade sist. Under vissa perioder känner man att två veckor kan vara en lång och händelselös tid, medan ibland

går veckorna väldigt fort och mycket hinner hända. Det senare kan man verkligen säga om de två veckorna som gått.

Av någon anledning ökas farten när vi passerar den 15 december för att sedan sakta in när den 23 kommer och tur är väl det att 24 får vara i fred då :).

Eller håller ni inte med?

Precis sådär har det varit för mig sista tiden. Möten och jobb har avlöst varandra, alltså är allt i sin ordning antar jag.  

 

Enda sedan förbundskongressen i oktober har jag varit bekymrad över jämställdhetsläget som snabbt går bakåt i Synskadades Riksförbund. Som tur var diskuterades

frågan och lägets allvar blev uppenbart på kongressen. Tillträdande förbundsstyrelse gav mig tillsammans med en annan ledamot och kansliet i uppdrag att

presentera en framkomlig väg för att åtgärda situationen och den 15 december var det så dags. En början till en plan är satt och den kommer att diskuteras

och föreslås för det fortsatta arbetet redan i januari. Det gäller att agera snabbt i ett allvarligt läge. När jämställdheten försämras hotas också demokratin.

Kvinnors och mäns jämlika förutsättningar och lika rätt till delaktighet, makt och inflytande i den egna organisationen och i samhället är en demokratifråga

och kan på intet sätt marginaliseras och förpassas till att vara en fråga för enbart förbundets kvinnor. Männen måste bjudas upp till dans om vi ska komma

framåt! 

 

Jag är engagerad i något som kallas för Punktskriftsnämnden som har till uppgift att värna och främja punktskriften i Sverige. Även här var det ett möte

som skulle klaras av före julen, denna gång den 16 december. Är man då i Stockholm den 15 för ett möte åker man ju inte hem för att återvända den 16 igen,

nej då stannar man kvar.

Att vara i huvudstaden och ha tid är numera också förknippad med att träffa och ha kul med kära Tilltryckaren, så även denna gång :D.

Grekiskt mat och andra trevligheter säger man ju inte nej till och allra minst när man har trevligt sällskap. Så det blev att boka en frinatt och stanna

till lördag för att sedan åka hem igen. Tack käresta tilltryckaren! ;D 

 

Fredag den 16 december sammanfaller med den 25 Azar i den iranska almanackan och är således Mors dag i Iran. För mig som har mamma här innebar det i år

lite mer än ett telefonsamtal, mamma skulle självklart få en present som jag hann fixa på vägen hem. Tack SJ för att vi kom fram i tid och tack Nordstan

för att ni hade öppet längre så jag hann handla ;).

 

25 Azar var dagen då mammorna i landet fick ett stort högspecialiserad och forskningsinriktad kvinnosjukhus med tillhörande BB. Det här kan låta väldigt

Simpelt idag men när detta skedde för mer än 50 år sedan var det ett stort projekt och detta då högtstående forskningsinstitut var unikt i sitt slag i Mellanöstern

och västra Asien.

Denna vårdinrättning byggdes i de södra och mer fattiga delarna av Teheran och det var en klar symbolhandling. Det modernaste skulle byggas där utsattheten

var som mest och syftade till att bygga bort fattigdom och ojämlikhet i samhället.

Vid den tiden fanns en ovilja bland landets religiösa för allt som kunde gynna kvinnor och ge dem en starkare ställning i samhället. Ett forskningscenter

var därför inte populärt. Kvinnor skulle bara ha det mest nödvändigaste och inte mer, en inställning som kungen (Shah) var stark motståndare till. Detta

ledde därför till en rad beslut som hovet fattade på egen hand utan att ta hänsyn till religiösa krafter och ibland också parlamentet som ville skynda

långsammare. 

 

Kvinnoinstitutet hade en sådan nationell och ideologisk betydelse  att byggordern och finansieringen kom direkt ifrån kungaparet. Drottning (shahbanou)

Farah Pahlavi blev personligen projektets beskyddare och när allt var klart för drift invigdes institutet av kungen (Shah) och därmed utnämndes den 25

Azar till Mors dag.

Kronprins (Shahzadeh) Reza Pahlavi föddes också på samma sjukhus, även det en symbolhandling. Kungaparet valde låta kronprinsen födas på folkets sjukhus

och inte bakom stängda dörrar på hovets privata vårdinrättning. Också detta väckte ont blod hos vissa konservativt religiösa grupper.

Under  islamistregimen har man bytt datum för Mors dag och firar profeten Mohameds dotters födelsedag... 

 

Mamma blev glad för sin present och hon lyckades också göra mig glad med en god nyhet.  

Den 16, när jag ovetandes satt och hade möte med Punktskriftsnämnden hade kronprins (shahzadeh) Reza Pahlavi kallat till presskonferens och framträtt med

en grupp av jurister och människorättskännare. tillsammans hade dessa tillkännagett att de lämnat in en begäran om internationell arresteringsorder mot

islamistregimens ledare Ali Khamenei. Regimen har gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten genom avrättningar, tortyr och andra repressalier i över

30 år och nu kräver denna kår av jurister tillsammans med kronprins Reza Pahlavi att FN:s säkerhetsråd ska agera och skicka ärendet vidare till Internationella

Brottmålsdomstolen. Om detta sker utfärdas en internationell arresteringsorder vilket gör att det diplomatiska trycket ökar på regimen avsevärt, fokus

flyttas ifrån rädslan för massförstörelsevapen till mänskliga rättigheter som i sin tur kan juta mod och kraft i folket innanför gränserna. Om folk då känner

att det internationella samfundet står bakom kravet om mänskliga rättigheter blir en folkresning och regimens störtande möjlig och friheten kommer närmare! 

Bara några dagar efter att denna begäran lämnades in fördömdes regimens brått mot mänskliga rättigheter av Förenta Nationernas generalförsamling, ett bakslag

för regimen och framgång för demokratirörelsen :D.  

 

En god och en ond ledare har hunnit lämna världen under föregående vecka.

Tjeckiens fd president Vaclav Havel går till historien som en god försvarare av mänskliga rättigheter. Presidenten som på bara några veckor vandrade från

kommunisternas fängelsehåla till presidentpalatset i Prag, lyckades leda sitt folk till frihet och demokrati utan en enda blodsdroppe. Han fick uppleva

en delning av sin nation och även detta lyckades han leda utan blod och oro. President Havel var en sann demokrat, fredsälskare och en väldigt intelligent

ledare.

President Havel var en av få europeiska ledare som kraftigt protesterade mot

regimen i Teheran medans andra teg i rädsla för att deras handelsavtal skulle äventyras. Precis som kronprins (Shahzadeh) Reza Pahlavi uttrycker det i

sin kondoleans känner vi ödmjukhet och minns Havel som en vän av mänskligheten.  

 

Om Vaclav Havels död gjorde mig ledsen så fick den känslan en vändning när nyheten om Kim Jon Ils död kom. Nordkoreas diktator dog och lämnade ett folk

och ett land i misär efter sig. Hans död är värt att fira och jag hoppas vi kan fira den dag som Nordkorea lyckas frigöra sig från diktaturen och förenas

med halvan i syd. Även om Kim Jon Ils död kanske inte får någon direkt synbar konsekvens nu så tror jag att det betyder en del och kan vara en början till

något annat.

Att min och kollegornas after work och hans död sammanföll gav en dubbel lust till firande i alla fall :D. 

 

Alltså den här veckans händelser gör att jag känner med de som jobbar på UD. Jag har haft stor respekt för Carl Bildt innan men nu undrar jag om jag hade

velat ha honom som chef...

Kära utrikesministern! En misslyckad diplomati av den svagaste sorten gör att ytterligare två svenska journalister får sitta bakom en diktators fängelsegaller, denna gång i Etiopien.

Davit Isak räckte väl eller? Nu är dem tre och vad händer nu? Varför en sådan svag politik och varför tar du så lätt på det här?

Carl Bildt, vad jag vet så har du alltid pratat dig varm för mänskliga rättigheter, men gäller inte det Syrien? varför lät du Sverige som enda EU-land

Lindra sanktionerna mot Assads sty re i Syrien? Hur blev Erikssons avtal överordnad mänskliga rättigheter? Räckte inte 4000 döda för att du skulle komma till insikt

om att Assad dödar folk och dessutom med hjälp av just Erikssons teknik.

Jag förstår om du är trött på ditt jobb och det finns säkert många andra jobb du kan ta. Arbetsförmedlingen kan säkert hjälpa dig :p. Du är ju inte dömd

till att vara utrikesminister, så ifall du känner dig less på UD och inte längre tycker att du presterar får du gärna avgå.

 

Vintersolståndet har varit och nu kommer dagarna att bli ljusare, härligt va? :) Även om det inte märks på en gång och man ser den första märkbara skillnaden

i februari så vet man att det går åt rätt håll och det är psykologiskt viktigt.

I Iran firar man vintersolståndet och det kallas för Yalda. Det är en nationell folkfest bortom religionerna. I det gamla persiska riket firade man detta

som en högtid då solen och ljuset segrar över natt och mörker.

I firandet ingår god grönsaksinspirerad mat, träff med släkt och vänner, frukt, en särskild nötblandning och att man sitter uppe hela natten för att se

och hälsa solen välkommen. Man tänder ljus eller brasa för att med ljus och glädje kunna hälsa solens intågande.

Under natten läser man dikter och spår varandra utifrån den gamla iranska poeten Hafez skrifter.

Det ska ätas sju frukter på Yalda där vattenmelon och granatäpple har sina självklara platser. Röda frukter symboliserar värme och glöd som solen för med

sig.  

I år firade min bror och jag Yalda i mammas sällskap. Att fira högtider med mamma är speciellt och eftersom hon är en vän av traditioner och alltid varit

noga med att vi barn ska fira och leva efter traditioner känns det extra när hon finns vid vår sida. Vi saknade dock pappa!

 

Lillebror med fru stod som värd för årets Yalda och oj vad mycket mat vi tryckte i oss ;). Jag trodde seriöst att jag skulle spricka där ett tag efter

All frukt och allt godis/nötter. Spådde varandra gjorde vi och i bakgrunden hade vi rattat in radion som hade sitt specialprogram om just Yalda. Artister och

andra kulturpersonligheter intervjuades, en historiker berättade om Yaldas betydelse för dåtidens folk och lyssnare från hela landet kunde ringa in och

önska låtar eller skicka hälsningar. Det var kul att höra folk som ringde in till radion inifrån med alla olika dialekter, gamlingar som barn :).  

 

Jobbar man kan man inte sitta uppe och sova dagen efter, men är man egenföretagare som jag kan man prioritera om ibland. Sagt och gjort, vi kom hem mitt

i natten och jag fortsatte sitta uppe här med mitt ljus och Tilltryckaren som sällskap. När sedan den persisktalande radion som sänder ifrån Prag vid ca

klockan halv fem talade om att solen och ljuset synts till ifrån Irans östra gränser blåste jag ut mitt värmeljus och förflyttade mig till sängen för några timmars

sömn. Då var klockan sju på morgonen iransk tid och ungdomar i landskapet Khorasan hade rapporterat om solens intåg. Khorasan som är landets största landskap och ligger i nordost kallas för solens landskap just eftersom det är där solen gör sitt intåg och sedan sprider sig över resten av landet.

 

När jag skriver detta inlägg har julafton hunnit vara. I Göteborg blev det tyvärr ingen vit jul men väl strålande sol till skillnad mot dagarna innan. Massa

ätande som dock ej varit julbord har präglat också min dag och alla SMS-hälsningar har varit fina och gjort min dag. Mammas närvaro har också här gjort

att jag inte sovit bort hela dagen utan faktiskt också varit uppe och ätit en massa gott :).  

En än gång vill jag önska alla en god fortsättning på helgen. Kanske kommer det ett ytterligare inlägg innan detta år är slut eller så gör det inte det.

Hur som helst kommer nyår att firas på Åland i år :D.

Även denna gång tänkte jag bjuda på en låt. Det är en låt som sjöngs i islamistregimens fängelser då de politiska fångarna tände ljus och firade vintersolståndet, Yalda. Låtens innebörd är befrielse och att ett liv i slaveri är värre än döden.
De flesta traditionella instrumenten används och låten framförs av artisterna Shakila och Shahyar.
http://www.youtube.com/watch?v=a09QS7Q84tM&feature=results_video&playnext=1&list=PLE874C5D9C97A3405

Ta hand om er och varandra!

/Reza

Hej kära läsare!

 

Tack för uppmuntrande ord efter det förra inlägget, det inspirerar mig att skriva och här kommer så ett nytt inlägg.

 

Fredagen den 9 december fyllde jag år, 31-åringen blev 32 under en mulen dag i Göteborg med massa stormbyar och stundvis bokstavlig hällregn. Det var ett göteborgsväder av den mer kvalitativa sorten, så den som påstår att det inte hände så mycket den dagen var tydligen inte ute. Telefonsamtal, sms, msn-meddelanden och hälsningar på Facebook präglade hela dagen och kvällen.

32 är ingen märkvärdig ålder och att fira det är väl kanske ingen högprio, men i år har jag mamma här på besök och för mamma är man av någon anledning alltid barn :). Så nu fick jag uppleva favoriträtterna, tårta, blåsa ut ljus, byta om till finkläder och ta kort. Fick också öppna presenter som var fint inslagna, ja precis så som det var när vi var små helt enkelt :D.

Tur att mamma är här så man kan vara barn i hennes sällskap! ;D

 

Vill tacka er alla som kommit ihåg och skickat hälsningar på olika sätt. Alltid är en del intensivare än andra som i alla sammanhang och då även här.

Tilltryckaren som med ständig närvaro ringde och skrev i omgångar, SMS-bruden som både ringde och skrev på sitt fina sätt, grannen som hörde av sig och dessutom var med hela kvällen i egen hög person och Gulleplutten som gjorde sitt för att hinna ringa före dygnsslutet.

 

Det finns inget bättre än att känna att man har vänner som bryr sig och en familj som finns och gör sitt för att ge och dela glädje. Ofta får jag och min bror fira våra födelsedagar med varandra utan mamma och pappa. Nu när vi hade glädjen att ha mamma här var det extra fint. Pappa saknades men vi hoppas att vi kan fira Iranskt nyår (Norouz) hela familjen i mars.

 

Lördagen bjöd på en hel del välbehövlig sömn. Nattmänniska som jag är satt jag uppe och fick ta igen det under dagen. Vindarna och molnen gjorde sig påminnda och att gå ut var inget man var sugen på. Som tur var hade jag och mamma bokat ett par konsertbiljetter till en kulturell tillställning med persisk klassisk musik. Det utlovades Opera också och gissa om jag var skeptisk :P. Enda in i det sista var vi tveksamma men vi tog oss dit och nu har vi inget att ångra. Det var en bra tillställning och även om Operalåtarna inte var högt stående i mina ögon eller ska man kanske säga öron, så var det en fin känsla att höra klassiska låtar med olika dialekter från olika delar av landet.

 

Åter en uppesittarnatt följd av en skön och stillsam söndag. Men innan sömnen tog vid, hann jag med ett studiebesök på brorsans jobb. Det är viktigt att ha koll på vad lillebror sysslar med så det var bara att ge sig ut när klockan slog 06 för att hämta och leverera fikabröd till stadens kända kaféer. Köra till bageriet, lasta, åka till ett fik och invänta den tidiga morgonpersonalen som låser upp och tar emot leveransen. Så höll vi på fram till tio med alla tårtor, lussebullar och pajer. Sinsemellan skickar de också soppa och det var kul att se. Ett bra sätt att bry sig om varandra nu när det är kallt :).

 

Idag måndag har det varit en högtidsdag hemma hos Reza.

Utöver det vanliga jobbet har det flaggats och firats genom historieläsning med mamma.

 

Idag den 12 december sammanfaller med den 21 Azar i den Iranska almanackan. För på dagen 65 år sedan lyckades det iranska folket återta storlänet Azarbayjan i norr.

Efter 2 världskriget och Sovjets och de allierades strategiska ockupation av Iran var det meningen att alla utländska styrkor skulle lämna iranskt territorium inom sex månader. De allierade gjorde detta på utsatt tid men Sovjet som var den mäktiga grannen i norr försökte hålla sig kvar genom att uppvigla folk och med löften om självstyre försöka "rycka loss" denna del av landet. Detta hade dock inget folkligt stöd och Stalins försök var dömda till att misslyckas. Han grundlade ett styre med starka band till det kommunistiska styret i Sovjet. Med en militär hjärnring försökte han klippa av banden till moderlandet och regeringen i Teheran. Den nationella radion kunde dock fortsätta sända och det var regeringens och kungens väg in över länet. Hälsningar till folket i Azarbayjan skickades också ifrån andra län och kungen (shah) talade självsäkert och uppmuntrande till folket för att injuta mod och enighet.

 

Den iranska premiärministern Ahmad Ghavam som själv var en slipad och stenhård diplomat samt ambassadörerna i Moskova, London och Washington satte igång en stor diplomatisk aktivitet, infanteriet som efter ockupationen under 2 världskriget var sönderslaget började med folkets stöd repa sig och förbereda sig för ett avgörande slag och inte minst självaste konungen (shah) H.M Mohamad-Reza Pahlavi ledde den diplomatiska och militära operationen. Under tiden hade folket gjort klart för Stalins påhittade styre att de inte hade stöd och att man ville återvända till nationens varma famn till varje pris. När infanteriet var klar och kunde stå på benen och när militära bedömare med säkerhet kunde säga att operationen kunde lyckas ökade det diplomatiska trycket på Stalin och eftersom ryssarna var trötta på krig valde de att upphöra med sitt stöd till det påhittade styret i Azarbayjan. Med underhandsinformation informerades länets adelsmän och affärsinnehavare varpå nyheten om styrets försvagning blev allmänt känd. Affärerna stängde igen och handelsmännen valde att sitta hemma. Folket som hade väntat på en sådan chans gick ut på gatorna och krävde styrets avgång.

I städerna Tabriz och Oromiye höjde folk den iranska enighetsflaggan och slutade lyda Stalins påhittade styre. Folk slutade betala avgifter och skatter, styrets ledarskikt flydde över gränsen till Sovjet och Röda Armens trötta soldater uppmanades att lämna eller i annat fall utlämnas till demonstranterna i Tabriz. I Washington villkorerade den iranska ambassaden ett handelsavtal till att USA:s regering skulle utöva påtryckning på Stalin att dra tillbaka sina styrkor, vilket också gjordes.

Den 21 Azar för nu 65 år sedan kunde äntligen infanteriet ledd av självaste konungen inta Tabriz och ta emot folkets jubel. Shah (kungen) som demonstrativt red in klädd i soldatuniform före infanteriets styrkor reste den iranska flaggan och med detta var Azarbayjan, det stora nordliga länet återtaget utan en enda droppe blod.

 

Nedan återfinns en länk som leder till en låt av artisten Daryoush, vilken handlar om Azarbayjan.

 

Sådana dagar är värda att fira och flagga för, den som är historielös är också utan framtid.

 

/Reza

Här är länken:
http://www.youtube.com/watch?v=ybrT1i11so0

Kära läsare!

Kanske är ni fortfarande ett par som kollar in här ibland och nu kan se att det kommit något nytt efter tre hela månader. Jag vet att det är dåligt och
jag kan bara be om ursäkt och hoppas på förbättring. Lova något vågar jag inte, både ni och jag vet hur det har gått med den saken innan...

 På tre månader hinner mycket hända, positivt liksom negativt, stort som smått. Att beskriva allt är inte möjligt och jag tror inte heller att allt är av
intresse längre.

 Veckan vi befinner oss i måste sägas vara en av de mest varierade veckorna på ett bra tag. Hade nöjet att börja veckan med en riktig "sovmåndag", ja precis
som det låter alltså. Känslan av att veta att nu går folk upp i regn och rusk för att passa tid, komma till jobbet, frysa lite, dricka kaffe i hopp om
att bli lite piggare på en jobbig måndag medan jag själv kan ligga kvar i en varm och skön säng och gosa till det, är underbart mina vänner :). Extra gött
är det när det just är en måndag och när man slipper göra frukosten själv utan det är bara att bli serverad och äta. Ännu goare blir allt när det som händer
efter är lika kravlöst så man kan gå tillbaka till sängen och vila lite till. En sådan måndag hade jag äran att ha och dessutom med trevligt sällskap,
grädde på moset! :D Unna er en sådan och ni kommer inte att ångra er. Mitt tips är minisemester på ett hotell med någon trevlig och underhållande person
ni gillar att vara med!

Egentligen borde jag inte säga det här, Göteborgare som jag är, men i Stockholm är Gamla Stan finare än våran Gamlestad. Tur att vi har Haga här i den här
staden så vi slipper vara allt för avundsjuka på 08-orna. Små butiker, folk som har lite rötter i sina verksamheter och en känsla av att det trots allt
kan vara lite personligt där i alla fall gör att det kanske finns hopp för en och annan stockholmare med. Jag hade i alla fall nöjet att besöka denna del
av huvudstaden innan jag åkte hem, också det med trevligt sällskap :D. Synd bara att lussebullarna var slut så det fick bli SJ:s "B-variant" på hemvägen.
Men, men, bättre än inget och min numera tågbekant till konduktör bjöd dessutom på dem :).

Tack kära tilltryckaren för en underbar helg och en lika underbar start på veckan, när vi gör det så gör vi det bra! ;D

 Tisdagen gick i jobbets och mötenas tecken så det finns egentligen inte mycket att säga kan man tycka. Jag konstaterar att jag nu varit på mitt sista kontaktmannamöte
som funktionär i min älskade organisation, i mitt kära distrikt Unga Synskadade Väst. Unga Synskadade (US) är utan tvekan Sveriges häftigaste ungdomsorganisation,
en stolthet för funktionshinderrörelsen i Sverige och en bra skola i gemenskap, utveckling, demokratisk fostran och kritiskt tänkande. Här lär man sig
värderingar och får en dos av självförtroende och självkänsla som räcker enda fram till gravkanten vill jag lova ;).

Jag är stolt medlem i dryga 20 dagar till och därefter är jag för evigt en supporter. I ett senare inlägg återkommer jag till US och min relation till denna
fantastiska organisation.

 Om måndagen bjöd på sovmorgon så bjöd onsdagen på en tidig morgon med typiskt göteborgsväder, för det var ju variation som präglade den här veckan som
ni kunde läsa här innan. Det var längesen jag hörde en tupp gala men i onsdags fick jag vara med om det, och tänk vad fint det faktiskt är. Det tar mig
tillbaka till barndomen på något sätt då man verkligen var uppe med tuppen och hörde den väcka alla andra :). Nu sover man ju så länge så man missar sådant
och om det ska fortsätta vara så här när man blir äldre, ja då undrar jag när jag kommer höra en tupp nästa gång...

Ett kundmöte innebär väl att kunden ska dyka upp eller? Nu blev det inte så och visst kan man svära lite över det sura i att behöva gå upp görtidigt när
man bara sovit tre timmar, men okej tuppen, lite avslappnad datorlös tid på jobbet, möjlighet att sova middag innan middag och dessutom en trevlig after
work får väl väga upp det hela då, eller vad säger ni?

 Onsdagen den 7 december inföll i år med den 16 Azar (den sista höstmånaden) i den iranska almanackan. 16 Azar är kännd som studentens dag i Iran och symboliserar
studentens törst efter frihet. Dagen har sin upprinnelse i ett uppror för 58 år sedan då tre studenter förlorade livet i kampen för att hålla universiteten
rent ifrån politisk och religiös inblandning. Sedan dess har denna dag firats för att hedra deras minne och påminna om studentrörelsen som förtrupp för
demokrati- och frihetskämpar.

I islamistregimens Iran har regimen kontroll över många grupper men de har aldrig lyckats och kommer heller aldrig att lyckas hålla tillbaka studenterna,
för studenten är kampen ständigt pågående, enda in i kaklet!

För att beskriva studentrörelsens kamp, roll och ställning i denna tid av mörkaste mörker i nationens historia citerar jag kronprins (shahzadeh) Reza Pahlavis
uttalande med anledning av just 16 Azar:

"Vår studentrörelse är den näring som tillförs och håller demokratins och självständighetens rötter vid liv när diktaturens hårda och urskiljningslösa kyla
håller sitt grepp och förintar all grönska och utvecklign."

 Torsdagen har bjudit på förvirring, känsla av ekonomisk kris, regn och blåst. Tur att kära tilltryckaren fyllde år idag så det fanns något roligt att glädjas
åt.

MSN är minsann frustrerande men när det funkar finns det också där glädje och skratt, inte att förglömma.

Vad säger du SMS-bruden, träff 2015 eller? ;P

 Vad fredagen, alltså den 9 december kommer att erbjuda vet jag inte, det jag vet är att jag antagligen blir ett år äldre. Men vad innebär det att bli 32
då? Blir det ungefär som 22 fast tio år senare eller? Kanske får jag uppleva lite och i så fall delar jag med mig av det här i nästa snara inlägg :).

En sak är dock klar och har varit det länge... Jag har en otrolig stor hemlängtan till mitt barndomshem. Jag vill åter kunna bada i Kaspiska havet, kunna
köpa grillad majskolv i Teherans alla parker, grilla vid foten av Alborz-bergen med vattenfallen i bakgrunden, åka bil genom öknen till blommornas, flickornas
och vinets stad Shiraz och åter få veta att vattennivån i Oromiyasjön är återställd och att man åter hör musikens ljuva toner från uteställena på underbara
Kish i Persiska Viken. Så såhär natten innan min födelsedag har ni fått mitt hjärtas önskelista. Enbart med demokrati, frihet och självständighet framdrivet
av det iranska folket blir denna lista möjlig, aldrig med utländska bomber!

Omvärldens stöd till folket och bojkott av oljan är vägen framåt. Så nu vill jag önska att alla ni som vill ge mig en present imorgon skickar ett mail till
Carl Bildt och kräver att Sverige ska ansluta sig till den stränga linje som vissa EU-länder vill inta mot regimen i Teheran.

 Min mor har gått och lagt sig, det kommer meddelanden på MSN och jag börjar känna ett sug efter lite mera te. Därför tänker jag sluta här och nu och önskar
er alla en trevlig fredag och helg!

 /Reza