Rezas vilja

Norouz – ny dag, nytt år

 

20 mars 2013 =30 esphand 2571 (skottårets sista dag)

 

Jag vaknar av att grannen kör ut sin bil ifrån garaget som vi har under huset. De ska på nyårsresa och åker rätt tidigt för att komma fram till målet innan själva skiftet är.

I vanlig ordning har mamma vaknat först och förberett frukosten. Efter frukosten sätter jag mig vid datorn och rensar bort onödiga filer, även datorn omfattas av nyårsrensningen här i det Alipourska huset.

Pappa vaknar lite senare, äter sin frukost och sen är det dags att handla det sista under det gamla året.

Vi saknar några ingredienser till nyårsdukningen, så det är tur att affärerna är öppna och finns i närheten. Medan pappa handlar plockar mamma och jag fram servisen som det ska dukas i, lägger upp nyårskakorna och diskar rent guldfiskarnas kula så att det är klart när pappa anländer med sakerna och guldfiskarna.

 

Det är ungefär en timme kvar till skiftet när vi har allt på plats. De sju huvudingredienserna Haftsin (sju S), symboliserande de saker och önskningar som ska prägla det nya året, ljusstakar som eldens symbol, spegel för klarhet, den iranska flaggan och guldfiskarna som symbol för liv, samt den stora poeten Ferdosis mästerverk Shahnameh (Kungabrevet), finns alla prydligt dukade på nyårsbordet. Shahnameh som är symbolen för det persiska språkets pånyttfödelse samt det forna Iran före arabernas och islams invasion på 600-talet, har vid nyår ett särskilt kulturellt och historiskt värde. Shahnameh är symbolen för det forna stora riket och utgör bron mellan nutiden och våra rötter.

Till dukningen brukar mamma lägga till kokta oskalade ägg och ris, vilka just i år har en särskild betydelse för familjen Alipour, då bror och hans fru deklarerat viljan att snart bli föräldrar. Ägg är just symbolen för födelse/havandeskap.

Eftersom bror Amir och hans fru Shadi inte finns med oss i år (de är kvar i Sverige i några dagar till), ställer vi fram ett inramat foto på dem.

 

Bland de sju S:en som ingår i Haftsin kan följande exempel nämnas:

Secke =mynt, symbolen för rikedom,

Sir =vitlök, symbolen för friskhet, eller

Sabzeh =grönska, ett odlat grönt sädeslag som utgör symbolen för vår samhörighet med naturen och lyckat jordbruk.

 

När det är några minuter kvar tänder mamma en speciell iransk rökelse (Esphand) som enligt mycket gamla sägner skall göra att det svider i de onda andarnas ögon och får ut dessa ifrån huset. Vi vill nämligen inte ha med oss det ”onda ögat” in på det nya året.

Nu är det bara några få minuter kvar, vi rattar in radion, sätter på TV:ns nyårsprogram och sätter oss till bords. Pappa tänder ljusen och nu är det bara att vänta in nedräkningen. Fiskarna hoppar och skuttar, två riktigt pigga guldfiskar.

Tillsammans önskar vi friheten och välståndet tillbaka till detta sårade land, vi önskar att vi under det kommande året blir en samlad familj på samma ställe igen, vi önskar också landets försvarare i såväl förbanden som regimens fängelser framgång i sitt viktiga arbete för ett fritt, starkt, fredligt och sammanhållet land, och inte minst alla sjuka ett snart tillfrisknande.

 

Nu börjar klockorna slå och det betyder att det är en minut kvar av det gamla. Mammas och pappas blickar är vända mot fiskarna i kulan och de syntolkar. Fiskarna positionerar sig, simmar långsamt mot mitten och stannar av. Nu börjar nedräkningen, såväl de i TV-studion som de på radion börjar räkna ner, tio, nio, åtta osv. Fiskarna ligger helt stilla vända mot varandra strax under vattenytan. Årsskiftet i år äger rum kl. 14.31.20 iransk tid. Fascinerande att fiskarna ligger blixtstilla under själva skiftet och som om de blir pånyttfödda börjar de skutta runt när nyårsyran tar vid.

 

Nyåret utropas i radion genom ljudet av salut, men i den islamiska staten görs detta inte och därför visar inte TV något med salut heller.

Jag reser mig, kramar om mamma och önskar henne gott nytt år, fortsätter sedan till pappa och sedan låter jag herr och fru Alipour önska varandra gott nytt år för 35te gången i ordningen. Vi är alla tårögda och det här är en väldigt speciell känsla som nog inte går att beskriva i ord. Vi konstaterar att bror och hans fru saknas men att de snart ansluter.

Pappa reser sig, lyfter kakfatet och bjuder oss på den allra första ätbara saken år 2572.

På radion går nyårsprogrammet för fullt och i TV-rutan som ju kontrolleras av den islamiska staten tar regimens statsöverhuvud, diktatorn Ali Khamenei plats för sitt nyårstal. Han inleder med verser ifrån Qoranen på arabiska och genast byter vi kanal men eftersom han finns på alla kanaler samtidigt tvingas vi stänga av TV:n helt. Att inleda året på det sätt han gör är ett hån mot folket och en kränkning av var och en av oss. Norouz är nämligen det mest iranska och det mest ickereligiösa som finns, där vi alla oavsett religion, etnisitet eller politisk åskådning samlas kring en enda sak, vår forniranska identitet.

 

Vi dricker te, driver med mamma som fortfarande är tårögd och har det allmänt mysigt en stund, medan vi lyssnar på radions nyårsprogram som knappt hörs längre på grund av regimens störningar. När vi startar TV:n igen är det regimens så kallade president, Mahmoud Ahmadinejad som pratar. Han är nog historiens största lögnare och det finns många roliga vitsar om honom som sprids via sms. Han är således som åtlöje rolig att titta och lyssna på. Vi kan hur som helst skratta högt åt hans tragiska nyårstal.

 

Iran utan shah (kung) är som ett skepp utan kapten och detta märks så tydligt just på nyår. Ingen som anger kursen, ingen som önskar hela nationen framgång, ingen som tröstar med sina vänliga ord, ingen som manar landets beslutsfattare till ökad ansträngning för folkets välfärd och ingen som på ett målande sätt beskriver landets olika delar och uppmuntrar folkslagen till samarbete och solidaritet.

Nyårstalen som shah håller har långa historiska rötter och är därför mycket viktiga för det här folket. I vår kultur och historia är shah och kungahuset den enande kraften, garanten för stabilitet och balans mellan folkslagen, som institution är kungahusets roll att övervaka och skydda konstitutionen och i sin roll som överbefälhavare är monarken drivkraften till skydd för den territoriella integriteten. I barnböckerna och de gamla sagorna är Shah och Shahbaou folkets föräldrar och alla barns beskyddare.

Kraften i ämbetet utgörs av folkets förtroende och genom att stå över dagspolitiken skall kungaämbetet spegla hela folket och därmed inte låta politiker agera för egen vinnings skull. Genom folkviljan som kommer till uttryck i beslut av konstitutionsparlamentet kan ett odugligt kungahus när som helst avsättas och bytas ut, vilket blev fallet när Qajar-dynastin avsattes och ersattes av Pahlavi-familjen.

 

Ansvaret för de viktiga nyårstalen vilar nu på shahbanou (drottning) Farah Pahlavi som i vänta på att tronarvingen svär eden inför ett konstitutionsparlament, är regent samt på shahzadeh (kronprins) Reza Pahlavi som är legal tronarvinge. Mor och son försöker på bästa sätt ifrån sin exil sprida hopp, trösta den sårade nationen och uppmuntra till vidare kamp för frihet och en bättre framtid.

De radiostationer som sänder utifrån och även de hushåll som har satilitmottagare får ta del av dessa tal och sprida dessa vidare så gott man når. I och med Internets kraftfulla ställning som informationskälla har det nu blivit lättare att få del av talen och sprida dem vidare, majoriteten av ungdomarna här har filterkross och rundar därmed regimens hinder.

Vi får ge oss till tåls med de kungliga talen, regimens störningar slår nämligen ut vår lilla kortvågsradio så det är svårt att höra och vi har ingen filterkross ännu.

 

Traditionen säger att man ringer/besöker de äldsta i släkten först och just därför går första telefonsamtalet till farmor, men det är tyvärr många som ringer på en gång och det är överbelastning på telefonnätet. Efter ca en kvart lyckas vi komma ut på linjen och ringa farmor. Hon vet fortfarande inte att jag har kommit hem eftersom vi ville överraska och därför hållit det hemligt. När hon lyfter luren och hör mig är det som om hon inte tror sina öron, hon frågar tre gånger var jag är och om det är kallt i Sverige. När hon äntligen förstår att jag är hemma låter det som vi gett henne hela världen i nyårspresent. Hennes långväga barnbarn är hemma igen efter många år och det samtidigt som det nya året börjat. Efter farmor fortsätter samtalen till fastrar, farbröder, mostrar osv. En lättare lunch hinner vi med och sedan fortsätter det ringa till oss och vi fortsätter att ringa runt om vartannat.

 

Vi tänder årets första pipa och nu har vi satt på TV:n igen för att följa programmet Norouz välkommen, där man får nyårsrapporter ifrån landets alla hörn genom liveintervjuer. TV har aktiverat sina lokala stationer vilket givetvis är roligt för mig som vill veta vad som händer i alla hörn i detta vidsträckta land.

Det är verkligen en rogivande och trevlig stund, alla som intervjuas är glada och Iran är sig som det ska, skiftande, präglad av mångfald och underbart vackert.

 

Hälsningen ifrån ett sommarvarmt Kish mitt i Persiska viken med 30 grader och sol bryts mot Tabriz minusgrader och snö.

Ifrån ett blåsigt Kurdistan och dimmigt Lorestan i väster får vi ta emot lantlig musik och sjungande barn som hälsar våren välkommen och i Khorasan (solens län) i öster ser vi tusentals rosor som precis slagit ut och alla saffransväxter som kommer att ge smak åt maträtter i hela världen. Iran producerar nämligen 90 % av världens saffransförbrukning.

I landskapen och ängarna kring Shiraz, detta vinets stad, har tulpanerna slagit ut och bäckarna börjat flyta. Kaspiska havet i norr är brusande med ett inre lugn och den duggregniga norra kusten förbereder sig för att ta emot nyårsgäster från hela landet.

Med vårvinden blåser det sand över en av världens äldsta städer, ökenstaden Yazd och i en annan ökenstad Kerman har trafiken tilltagit när stadens invånare påbörjat sina nyårsbesök.

I ett soligt Esfahan intervjuas engelsktalande turister som är överrumplade av den iranska gästvänligheten och stortrivs på sin första resa hit.

Omanska havets, Indiska Oceanens och den för evigt Persiska vikens klarblåa vatten i söder låter sig smekas av solens vårvarma strålar och de strategiskt viktiga och för alltid iranska öarna Lilla- och Stora Tomb samt Aboumousa glänser som juveler i ett stort pärlband av bebodda och obebodda iranska öar.

Jämfört med igår visar hela landet en temperaturstegring vilket innebär att Bahar khanom (fröken vår) har kommit.

 

Efter hälsningarna ifrån samtliga 32 län är det dags för intervjuer med kulturutövare och därefter kommer dagens särskilda gäst.

Dagens särskilda gäst är en av södra flottans sjömän som under tjänstgöring tar kontakt för att lämna sin nyårshälsning. Det är 3:e styrman på en av våra u-båtar som just nu tjänstgör vid Indiska oceanens nordvästra mynning. Han berättar om livet ombord och att de självklart firar med traditionell dukning.

Styrmannen får frågan om det är lite av en semesterkänsla på U-båten nu, varpå han svarar att en soldat aldrig tar ledigt. ”För mig och mina kollegor ombord är det en ära och vi sätter våra liv på att garantera säkerheten så att alla våra landsmän överallt i världen ska kunna fira nyåret i lugn och ro.”

Lugn och ro har vi verkligen och dessa djärva soldater behövs såväl på havsytan som under vattenmassorna, i luften och på marken för att vi ska kunna känna det. Vi är nämligen i ett väldigt känsligt geopolitiskt och strategiskt område i världen där det när som helst skulle kunna hända något okontrollerat. Till det ska läggas att vi på grund av vårt läge har herraväldet över ett stort område på marken, i luften och till havs vilket för med sig ett stort ansvarstagande för vår och andras säkerhet.

 

Nyårskvällens maträtt blir den traditionella menyn Sabzipolo med örtriset, grönsakslådan (Koko Sabzi), samt den smörstekta fisken.

Denna gång är det fisken Shorideh (saltin) ifrån Persiska viken. Det är en hel fisk som mamma rensar och skär upp. När hon gör det är hon extra försiktig eftersom det kan finnas hela saltvattenspärlor i Söderhavets fiskar. De gömmer sig i fiskens mage och är man oförsiktig i rensningen kan man gå miste om dessa naturens dyrbarheter.

 

Sent på nyårskvällen lyckas vi få kontakt med Sverige och prata med bror och hans fru. Jag får också en del nyårs-sms ifrån vänner, ”Bollen” och bekanta i Sverige där de önskar gott nytt år.

Även den här kvällen avslutas med te och diskussioner om allt möjligt, samt planerande av nyårsbesöken. I tolv dagar ska vi ha beredskap att när som helst ta emot nyårsbesökande vänner och släktingar samt själva besöka dem.

 

Årsskiftet har ägt rum och vid midnatt byter vi också kalender och lämnar skottåret 71 bakom oss.

 

(Framstående artister sjunger tillsammans lovsång till våren, fosterlandet och Norouz.)

http://www.youtube.com/watch?v=yjzhdJzyeC8

 

 (Den förevigade Stor-sångernskan Hayedehs klassiska låt Nyårsnatt Kärleksnatt.)

http://www.youtube.com/watch?v=R9CAainZOpE

 

(Den framstående sångaren Ebi som i folkmun även kallas för ”Herr röst”, sjunger sin lovsång till Persiska viken. Låten tillägnas tjänstgörande 3:e styrman på södra flottans U-båt i Indiska oceanen.

http://www.youtube.com/watch?v=0iKEo0l8K80