Rezas vilja

Fyra dagars resa först ti

ll Sthlm och sedan till Umeå är nu slut och åter andas jag Göteborgsk luft :).
När man tänker tre år så känns det så långt. Vem kan idag säga vad som händer den om tre år och vem kunde tänka sig allt det som hänt idag, för tre år sedan?
Men om man har funnits i ett sammanhang och inte tänkt så mycket på tiden utan varit fokuserad på uppgiften man haft att göra så går tre år väldigt fort.
Just en sådan treårsperiod fick sitt slut i och med att ett föreningsprojekt avslutades. Jag som varit med från början till slut och många med mig hade
ganska svårt att ta till oss det och än är det svårt att inse att den måndag som nu kommer inte blir andra måndagar lik. Nu ska vi inte längre prata utveckling
utan avslut och redovisning. Nu ska vi inte längre bestämma nästa projektmöte utan ett avslutningsmöte, och nu är vi inte längre tre utan bara två som
ska samla ihop allt och sedan tacka för oss. Vår tredje kollega har nämligen redan slutat och tackat för sig. I torsdags var det alltså ett "sista" projektmöte,
mat och avtackning. Vemodigt och trist men samtidigt en del i utvecklingen. Varje slut är ju en ny början och det börjar redan imorgon. :) Tur är att vi
blivit så nära i den gamla gruppen att vi fortsätter hålla kontakten och vem vet, vi kanske till och med har ett projektmöte då och då, dock utan dagordning
:). 
Att i från att ha avslutat ett projekt flytta sig i både rum och sammanhang för att sätta igång något nytt kändes iaf helt rätt och kunde dämpa en del av
tomhetskänslan. Det har nämligen hållits styrelseutbildning i Umeå för en grupp med helt skilda bakgrunder, erfarenheter och kunskapsnivå. Massa prat om
allt mellan himmel och gjord, varvad med allvarliga ansvarsfrågor och sedan praktiskt arbete hoppas jag skapade den känsla av samhörighet och målmedvetenhet
som behövs och måste utvecklas för att en styrelse ska kunna fungera bra. Ett biobesök och samvaron på kvällarna var också delar som man inte kan vara
utan. :)
Att komma upp till Norrland är alltid kul och spännande. Det är ett annat lugn och som Göteborgare blir man faktiskt väl mottagen. :) Att sammanhanget som
man kommer till också är familjärt gör det bara extra trevligt. Jag hoppas iaf att jag kunnat lära ut något som någon har nytta av i styrelsearbetet. :) 
Mat är viktigt och viktig är också medvetenheten om vad man stoppar i sig. Allt för få av oss som äter ute uppmärksammar allt för sällan ansvarig kökspersonal
på bristerna och felaktigheterna, vi är helt enkelt för nöjda i onödan! I förlängningen bidrar vår nöjdhet till sänkt kvalitet och ännu sämre service.

Går man ut och äter har man rätten på sin sida som kund och då måste man kunna ställa krav. Jag drar mig inte för det och nu fick jag tyvärr anledning att
utöva min kundstatus. Står det biff så ska det vara biff och inget annat! Då duger det inte med halvfabrikat köttfärs. Så kom ihåg att kräva biff när det
står det och har du ändå fått fel får du allt kompenseras med en annan och bättre mat. Fick anledning att praktisera det i Umeå och styrelsen jag utbildat
fick sig en underhållning till lunchen. :) 
Det är inte ofta man är ute och springer på start- och landningsfält för att hitta till sitt plan när man ser dåligt, men idag var en sådan dag. Är det
då meningen att bli överkörd någon gång i livet, varför då inte bli det av ett flygplan lika gärna... Även det har tillhört helgens lite mer äventyrliga
innehåll :).  
Men visst var det ändå skönt att komma hem till stan och känna att lugnet lägger sig. Och även ikväll blev det rolig och underhållande protokolljustering.
:) Tack sekreteraren! :)