Operation Evig kärlek

Väckning även idag, morgonsällskapet lyckas riktigt bra :).

De vanliga sysslorna och dessutom uträkning av löner för personal som ska ha lön den 25. Dessa måste räknas på och läggas upp med någon dags marginal för att säkert kunna nå mottagaren på rätt datum.

Trist väder och stressig dag som hade en hel del att bjuda på, men en sak i taget :).

 

Jag tror inte jag har ringt så många båtvarv på så kort tid och så intensivt som jag fick göra idag. Tjuvarna har ju tagit släden till motorfästet och det måste byggas en ny. Varv efter varv dissade mig och bad att jag skulle återkomma efter midsommar. Glöm det tänkte jag och ringde nästa. Jag är kund, mitt ärende är viktigt och jag har dessutom väldigt, väldigt bråttom; Saga (segelbåten) ska tjänstgöra på ett läger nästa vecka. Det måste ju finnas någon som har lite tid och kan hjälpa till tänker jag med en dåres envishet. Idag ska det hittas en öppning på mitt oönskade problem.

Till slut kommer jag i kontakt med Båtfixaren (jag han heter faktiskt så) och han säger i alla fall inte nej. Allt annat än ett nej är bättre och jag försöker med alla medel övertyga honom och lyckas ganska bra. "Ta med dig brötet så ska vi se vad vi kan göra".

Till båten för att ta loss delar av fästet som sitter kvar. Sju av åtta skruvar går att få bort och frigöra "brötet" men nr8 strejkar. Nya försök gång på gång och till sist lyckas lillebror :). Väl hos Båtfixaren och efter lite tjöt säger han "Det är nog bäst att du köper ett helt nytt fäste, låter mig gå hem, låter din bror slippa slösa tid och låter dig själv slippa ovishet om huruvida det här går."

Okej, ruta ett igen och nu går färden mot Biltema. Killen där vet inget vilket gör mig irriterad men vi lyckas ändå köpa ett fäste utan hans hjälp. Och nu kommer då frågorna... Vem ska montera? Båten behöver komma upp men hur köra den till kranen? När ska det här göras för att kunna vara klart på tisdag kväll?

Ärligt talat, jag vet inte hur jag ska besvara alla dessa frågor... Får vänta till onsdagen och nu vill jag verkligen att en av gubbarna jag sökt svarar. Då kan det bli en början till lösning, så det är bara att avvakta.

 

Goda nyheter i kombination med trevligt sällskap, så vad gör det att ögonen gör lite ont... Västra Götaland kommer fortsätta med rödgrönt styre, hurra! Förhandlingarna är klara och mina partikamrater har lyckats riktigt bra :D.

 

Utredning om enhetstaxa, gratis tandvård upp till 25 år, mål om att barn upp till 16 år ska få glasögon utan kostnad, betald utbildning för specialsköterskor, fler vårdplatser och inga sjukhus till salu! Nu är jag nöjd!

 

Den 24 maj infaller med den 3:e khordad i den iranska månadskalendern. Och den 3:e khordad är sedan 28 år tillbaka ingen vanlig dag bland andra i Iran. Detta datum påminner om hjälteinsatser utan dess like. Det är en stolthetens och befrielsens dag, men också en påminnelse om evig uppskattning.

 

Ett vid tiden 20 månaders påtvingat och blodigt krig hade pågått mellan Iran och Irak. Orsakerna till detta var många men allt kan sammanfattas med islamisternas maktövertagande i Teheran 1979. Inkräktarlandet var dock Irak som med ett fullskaligt bombardemang mot de västra städerna också ryckte in på marken i hela tio dagar innan de till slut kunde stoppas. Minns hur mamma kollade på TV och grät i timtal utan att jag fattade varför. Då var jag liten och var på behandlingsresa i USA.

 

Khomeinis islamistregim hade avväpnat och slagigt sönder hela försvaret i rädsla för sin egen position, ett läge som Sadam Husein utnyttjade kvickt. Aldrig någonsin hade han ens kunnat tänka tanken annars! Bilden där Sadam går ner på knä framför den iranska statschefen, kungen (shah) och ber om nåd talar för sig. Och det gällde bara en liten styrkemanöver, men räckte för att få Sadam livrädd.

 

Den 24 maj (3e khordad) kom att bli en avgörandets dag 18 månader efter själva krigsutbrottet. Undan för undan och kilometer för kilometer hade försvaret tryckt tillbaka inkräktarna och befriat landområden. Nu kom så det stora slaget (Opperation Evig kärlek). Sadam hade tagit den vackraste gränsstaden Khorramshahr och förklarat det sydvästliga länet Khozestan som irakisk teritorium. I ett helt år pågick den grymmaste formen av förödelse, blodspillan, avrättningar, våldtäkter och förnedring. Under de sista månaderna kunde heller ingen komma ut eller in i stan. Khorramshahr förvandlades till symbolen för enighet och mod. Folk som lyckades ta sig därifrån hade döpt om staden till Khoninshahr (blodets stad).

 

Jag har själv minnesbilder från denna dag, trots att jag var liten typ 4 åring. Kl14 i samband med nyhetssändningen fick hela nationen besked.

En samordnad sändning där nyhetsuppläsaren inte ens hälsade på vanligt vis utan "Jag ber om hela nationens fulla uppmärksamhet". Tystnad... och han gör ett nytt försök "Hela folkets uppmärksamhet" tystnad igen och nu ökar oron. Vad har hänt?

Till slut lyckas han "Khorramshahr är befriad och tillbaka, Khorramshahr är åter i nationens stora famn". Han gör ett tredje försök men bryter ihop och tårarna sprutar ut var på nationalsången spelas. Ovanligt är också att det är den riktiga sången som regimen förbjudit som nu spelas samordnat från den statliga radion och TV:n. Tog kanske teknikern tillfället i akt och visade sin glädje genom att glädja folket och göra regimen sur? :D

 

Gatorna från Zabol i sydöst till Tabriz i nordväst fylls med firande människor som kramar om varandra och gråter ihop. Även vår lilla gata blir överfull och kakorna kommer fram, underbart för lilla mig. Alla bjuder på allt de har hemma och jag bara äter på :).

 

Nästa sändning får vi mer besked.

En samordnad, snabb och effektiv offensiv under tre dagar med marina, markbundna och luftburna krafter lyckades till slut bryta belägringen och öppna vägen in. Man för man, hus för hus, gata för gata och kvarter för kvarter togs tillbaka. Soldaterna klädde ut sig till motståndarens styrkor och infiltrerade dem för att bana väg, understödda av marinen och luftburna insatser som hindrade Sadams förstärkning och tvingade honom till reträtt. Operation Evig kärlek hade lyckats! För första gången kunde vi se bilder innifrån och vilken förstörelse...

 

De tre stabscheferna för de förenade styrkorna dök upp i TV-rutan och sammanbitna men ändå med ödmjukhet sa följande som aldrig lämnar mitt minne:

"Nationens unga hjältar har befriat Khorramshahr och slängt ut inkräktaren. Vi har betalat ett högt pris, 3000 man har satsat sina liv med yttersta lust och glädje. Deras livsinsats är en gåva till framtida generationer. Gränserna är i det närmaste återtagna och ockupationen är snart slut. Försvaret kontrollerar hela det territoriella området igen och snart är kriget över. Överste major Jahanara som ledde den första fasen av stadens befrielse stupade med alla sina soldater och deras blod banade väg för efterkommande styrkor. De hann aldrig se befrielsen. Vi känner respekt, ödmjukhet och tacksamhet.

Efter en slutlig säkring kommer staden att översköljas med 3000 röda och vita rosor för att hedra minnet av våra kamrater. Från och med nu skall varje iranier i generationer tända ljus på denna dag för att minnas och uppskatta denna avgörande insats. De förenade styrkornas uppdrag är i det närmaste fullgjort och vi känner ödmjukhet inför fosterlandet och detta folk."

Sedan tände de ljus, höll en tyst minut för stadens befolkning som fått sätta livet till, och lämnade sändningen.

Åter fyllda gator med firande människor, och självklart ännu mer kakor till mig.

 

Ockupationens förnedrande tid var över och må den aldrig mer komma tillbaka! Att utsättas för det är som att tvingas leva med en främmande och oberäknelig person dygnet runt i ständig rädsla.

Detta kommer alltid att finnas i mitt minne och jag tänder ljus varje år.

 

Kort efter befrielsen hittades det en handskriven lapp med en dikt i överste major Jahanaras uniform som är skriven av en anonym soldat i samband med Operation Evig kärlek. Denna dikt blev sedan en minneslåt. Ett citat ur dikten får avsluta detta ovanligt långa inlägg på denna speciella dag.

 

"Dina försvarare med sina liv som insats

Dina stolta unga led om led

Tvättade öknen med sitt hjärtas blod

För att återta och befria för dina barn."


Kommentarer
Postat av: Arbetsbiträdet

Mycket bra inlägg! Jag älskar den historiska resan. Mycket bra författad. Jag satt på spårvagnen när jag läste inlägget, jag fick lägga band på mig själv för att inte skratta för högt eller börja lipa.

2011-05-25 @ 20:57:41
URL: http://arbetsbitradet.blogg.se/
Postat av: Niklas Karlsson

Gripande läsning! Mycket bra!

2011-07-10 @ 21:58:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0