Ögonstrul och sandlåda
En tråkig onsdag med ännu tråkigare väder har passerat. En dag
med ögonstrul, droppar och piller. Har man Grön Starr som jag, får man räkna med sådana dagar
ibland. Ett väderomslag, fel sorts stress eller bara slumpen kan slå till och då är ofta en hel dag förstörd. Gäller då att inte slås ner utan göra det
man kan och hoppas på det bästa. Värken beror på högt tryck i ögat och trycket i sig är farligt för de synrester man har kvar. Man medicinerar därför och
försöker hålla trycket i schack.
Med tanke på omständigheterna idag blev det ingen skojakt och heller inget besök på kontoret som var planerat, dessa läggs nu till morgondagens planering. :)
Tur man har flexibla kollegor som gör det möjligt för en att jobba iaf.
En hel del mail, telefon och annat skrivande även idag och kvällen avslutades med två trevliga möten. Världens bästa lägergrupp som börjar närma sig utmaningen
och även en av föreningskretsens mest kvalificerade sekreterare med underhållande justeringsstund säger man ju inte nej till.
Sverige förtjänar att ledas av en socialistisk regering och att jag tillhör politikens vänstra halva är ingen hemlighet här. Men ibland undrar jag vad delar
av oppositionen sysslar med och hur de tänker. Känns verkligen som en sandlåda ibland där man är mest ute efter att plocka billiga poänger på varandra.
Det symboliseras nu av Socialdemokraternas förra inställning och dagens utspel i Libyenfrågan.
Sverige är medlemsland i FN och då har vi skyldighet att ställa upp när världsorganisationen behöver oss. Detta är dessutom en lång och uppskattad svensk
utrikespolitisk inställning.
Vad vi ska ställa upp med är upp till FN att begära och oss att besvara efter bästa förmåga. Kan knappast fungera på något annat vis.
Om vi behövs i Libyen för att upprätthålla flygförbudszonen så den galne Kaddafi inte kan bomba sitt eget folk, kan vi ju inte komma dragandes med andra
saker och avbryta det vi håller på med när insatsen behöver fortsätta. Så jag förstår verkligen inte varför vi ska sluta på ett givet datum bara för att
och lämpa över ansvaret på andra. Känns som att S nu inte längre "vill leka med flygplan utan båtar" och då ska vi avbryta det som mest efterfrågas.
Först vill man inte alls och nu vill man men inte det som krävs utan något annat. Varför?
Det libyska folkets liv och död är viktigare än billiga politiska poänger i Sveriges riksdag, så låt den inställningen bestämma och inte datum eller sort
av insats.
Mitt förtroende för utrikesminister Carl Bildt är inte så högt, även om jag gillar hans tydliga sätt att vara på. Idag måste jag dock gå ett steg längre
och säga att han har så förbannat rätt när han säger "vi ska ställa upp med det som FN behöver för att hjälpa det libyska folket."
Solidaritetskravet i FN-stadgan förpliktigar och vi är det libyska folket skyldiga denna solidaritet. Nu hoppas jag att förhandlingarna över blockgränsen
leder till ett klokt och övervägt beslut med största möjliga nytta för Libyens folk.
Telefonen och msn har tystnat och det tänker även jag göra nu :).
