En ikon har lämnat

En effektiv väckning imorse i rätt tid. Sådant gillas! Tack morgonens sällskap :)

Sol, värme och måndag tänker jag och gör frukost samtidigt som lite småprat, utmärkt för att vakna till liv.

 

Byter kanal på radion för att höra de persiska nyheterna och då får jag också veta... Naser Hejazi, det iranska fotbollslandslagets mångåriga och mycket folkkära målvakt, tränare och sedermera förbundskapten under 70-talet har efter 1.5 års sjukdom lämnat oss.

I iransk fotbollshistoria kom Naser Hejazi att bli en ikon, en hjälte och en stor förebild. Han blev så stor och känd redan i unga åldrar så att till och med de tuffa gubbarna på kabaréerna och ölhaken kallade honom för Naser-khan. Något i stil med Herr-Naser.

 

Den som i slangspråket och i folkmun får ett "khan" efter sitt förnamn betraktas som stor och högt stående i gatufolkets ögon. Naser var dock högt stående i allas ögon som den iranska kungen (shahen) uttryckte det. Under sin gärning som målvakt spelade han hela 69 landskampsmatcher, hela fem gånger förde han landslaget till prispallens olika nivåer i de Asiatiska mästerskapen och lyckades föra landslaget till två OS och VM under 70-talet. Han blev utnämnd till en av Asiens mest kvalificerade målvakter och den Asiatiska fotbollsfederationen placerade honom som nr2 av de mest kvalificerade spelarna. Samma federation utnämnde honom till en av världshistoriens bästa tränare och förbundskaptener under 1900-talet.

De lag som Naser lett eller spelat i har alltid slutat som vinnare i nationella, regionala eller internationella mästerskap.

Efter islamisternas maktövertagande flyttade han till Indien och sedan till Bangladesh där han fortsatte leda fotbollslag och gjorde dessa till mästarlag. Han återvände till Iran efter tiotals år i exil och började på nytt träna lokala lag i Teheran. Han levde med och för fotbollen och det finns ingen iransk eller asiatisk tränare som inte bett honom om goda råd.

 

Han var aktiv i landslaget under 70-talet då monarkin firade sin storhetstid och då Iran stod på tröskeln att ta plats som en storregional världsmakt. Naser-khan var en aktad och folkkär nationalist med hjärta för demokrati och rättvisa. Han var många gånger obekväm för etablissemanget och vädrade gärna sina åsikter öppet. Under 70-talet riktade han skarp kritik mot det som han tyckte var ekonomiska och sociala orättvisor i kungariket och under islamisternas tid vid makten har han gått hårt mot i princip allt de gör och står för.

Naser-khan har trots sin skarpa kritik och höga stämma aldrig gripits eftersom regimen har sett det som omöjligt. Att gripa Naser likställdes med att påbörja sin egen undergång, vilket även den brutala säkerhetstjänsten erkände.

När nu radion rapporterar att hundratusentals människor kommer till Teheran från andra städer för att följa sin älskade Naser-khan till en sista vila förstår man ett och annat.

Två timmar efter att nyheten nått ut till folk uppstod enorma bilköer och det blev näst intill omöjligt att ta sig hem till honom eller komma fram till det sjukhus där han avled. En hel nation och hela Asien är i sorg och regimen gör allt för att dämpa folks anstormning till Teheran och den cermoni som är planerad. Samtidigt kan regimen heller inte visa aggression då detta kan bli början till slutet för dem. Regimen känner skräck även över den döda Naser-khan.

 

Nasers högsta önskan var återgång till demokrati och frihet och det skulle inte förvåna mig ifall hans död nu kan bli början på denna önskan, liksom många andra stora personligheters död blivit i världshistorien.

Condolianser från hela världen når familjen nu i en strid ström och även jag önskar den älskade Naser-khan en fridfull vila; kampen i hans anda fortsätter både i fotbollen och på gatorna för frihet och rättvisa.

 

Måndagen har bjudit på mycket samtal och mail igen. Även en del intressepolitik har det talats om och idag som så många gånger förr var det Björklunds tur att ifrågasättas. Skolan fungerar inte längre och det förstår Björklund minst av alla. Nåja bara 3.5 år kvar nu och man kan ju alltid hoppas att han försvinner i förväg.

 

Den stulna motorn har tagit lite tid, omöjligt att hitta en släde som passar har det visat sig. Känner hur stressen ökar och tiden minskar...

Ett effektivt planeringsmöte och sedan var det kväll och natt med allt vad det innebär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0