Tystnaden får aldrig slå rot!

Det har gått ca 50 dagar sedan jag skrev mitt sista blogginlägg. Detta är under all kritik och jag förtjänar att få höra det! Många har ni varit som frågat efter ett nytt inlägg och ofta har ni fått höra att snart kommer ett. Nu kommer det, men på tok för sent!

 

Mycket har hunnit hända, både stort och smått. 50 dagar är lång tid; våren har blivit sommar, möten har avlöst varandra på olika nivåer och världen har till och med fått ett nytt land - Sydsudan som precis tagits upp som medlemsland 193 av Förenta Nationernas generalförsamling. Må demokratin, freden och rättvisan bli grunden i uppbyggnaden!

 

Några saker som hunnit passera är ändå värda att i korta stycken lyftas fram och sägas något om.

 

Den iranska fotbollsstjärnan Naser Hejazi fick tack vare nationens stora hjärta och folks översvallande engagemang en mycket värdig begravning och högtidlig ceremoni. Vackert var det när hans kropp för sista gången placerades i mål på den största stadion i Teheran. Nuvarande landslagsspelare placerade Naser-khan där han "hörde hemma" för att översvallas med rosor i vitt och rött som publiken skickade iväg ifrån fullsatta läktare.

Hundratusentals eller kanske närmare miljonen människor klädda i nationens färger hyllade Naser genom att sjunga den riktiga men av regimen förbjudna nationalsången. Denna sång var det bästa Naser visste och mäktigt var det att höra hela stadion sjunga den för honom till regimens förtret.

När alla rosor hade landat låg Naser i ett hav av blommor som tillsammans med det gröna gräset omgärdade honom i de tre iranska färgerna; grönt, vitt och rött. Efter att ha varit målvakt för sista gången bars kistan runt av landslaget inne på stadion så att folk på läktarna kunde ta avsked.

I Nasers kropps närvaro vågade såväl unga tjejer som äldre damer trotsa säkerhetstjänsten och för första gången efter 32 år kunde Ariamehrstadion bevittna fullsatta läktare med män och kvinnor blandat. :D Snacka om kraft och auktoritet!

Säkerhetstjänsten insåg snabbt vad de hade att förvänta sig och bytte roll till trafikpoliser. Det behövdes nog för annars kanske Naser-khan inte hade kommit fram till kyrkogården och den sista vilan. Självaste diktatorn hade insett vad som skulle kunna hända och beordrat återhållsamhet och ordning.

Världsfotbollens stora företrädare fanns där med sina hälsningar eller live för att följa stjärnan på den sista resan.

I stor hemlighet för islamistregimen mottog familjen Hejazi (Nasers två barn och fru) Condolianser ifrån såväl drottning (shahbanu) Farah Pahlavi, som ifrån kronprins (shahzadeh) Reza Pahlavi. I frånvaro av konungen och innan kronprinsen svurit eden inför en folkvald nationalförsamling är drottningen regent i kungariket. Det är i ljuset av detta man får se deras kondolianser.

 

En väl genomförd Organisationsträff med massor av tankar och goda diskussioner avhölls i Göteborg för Unga Synskadades funktionärer från hela landet, synd bara att stan inte visade sig från sin bästa sida. Det är inte så kul på Liseberg när det ösregnar och är kallt. Fråga ledsagarna som jobbade då får ni höra... :P

 

Betydligt bättre var vädret när det var dags för seglarläger och vad kul vi hade! :D Taggade deltagare och engagerade instruktörer hjälptes åt för att göra det oförglömligt. Till och med de mest skeptiska fick ompröva sig och blev förvånade över hur roligt det kan bli på Krokholmen, ön vi höll till på. Personligen har jag en särskild relation till Krokholmen, min tonårstid och mina seglingskunskaper är nära förknippat med denna fantastiska plats i Hakefjorden. Ön förtjänar att upplevas av fler helt enkelt!

Det enda tråkiga var att den egna segelbåten inte var med, motorförlusten gjorde det omöjligt tyvärr...

 

Under tiden möten, läger och annat somrigt avlöst varandra här har kriget fortsatt i Libyen och det verkar som att dödläge råder mellan krafterna. Ändå kommer demokratin och folkviljan att segra och det är med den övertygelsen som jag nöjt konstaterar att Sverige fortsätter bidra med militära krafter för att bekämpa Kadaffi. Jag är absolut ingen krigsromantiker men när en s.k ledare kallar sitt eget folk för drogade kackerlackor är det nog dags att reagera. Kadaffis dagar är räknade och även om vi inte ännu kan säga vilken dag och vilken tid så vet vi att han är ute.

 

I Syrien fortsätter Assad-regimen att skjuta sitt eget folk dagligen och världens ledare agerar allt för långsamt. Som så många gånger förr går ekonomiska intressen, politiska hänsyn och egna vinningar före människors liv. Hur länge kan vi hålla på såhär och var är allt tal om mänskliga rättigheter och frihet? Varför sätter ingen stopp för Assad-regimens dagliga massaker?

 

Maj och juni har för mig varit en jobbig period rent hälsomässigt. Högt tryck i ögonen tillsammans med en inflammation under tilltagande värme var ingen hitt. Bättre nu men jag inser att jag inte är helt återställd än.

 

I augusti hålls det Medlemsforum i Unga Synskadade och i oktober hålls det kongress i Synskadades Riksförbund. Den som är någorlunda föreningsvan inser att det nu är en tid av förberedelser och att det tar både tid och kraft. Många kvällar går till möten och skrivande, men har man valt att engagera sig så får man leken tåla som det heter.

Kul är då att ibland kunna släppa allt och tillsammans med sina föreningskamrater ha lite roligt med, vilket vi passade på att ha i juni. Tre år är lång tid att jobba ihop och man utvecklar verkligen en laganda. Trist blir det då man inser att laget inte kommer att se likadan ut efter kongressen. Tur att folk inte försvinner helt och har möjlighet att fortsätta engagera sig. :)

 

Ett riksdagsår är nu över efter valet 2010. Känslan av att vara slagen och förtvivlad över resultatet börjar så smått vändas mot kamplust och framtidstro. Att SD finns med är lika äckligt fortfarande men att oppositionen i riksdagen äntligen börjar fungera och opponerar känns bra. Att regeringen får stryk i viktiga frågor känns ännu bättre och bäst är känslan av hoppfullhet som folk börjar ge uttryck för igen. Ja faktiskt, det finns något bättre och mer värdigt bortom valet 2014 istället för borgarnas skattesänkarhets och förstörelse av välfärden, industrin och infrastrukturen. Nej Fredrik R och hans regering måste nu inse att de är i minoritet och att det är riksdagen som bestämmer. Herr statsminister kanske behöver en lektion i hur parlamentarismen fungerar och vad den innebär? :P

 

I Iran har två historiska årsdagar passerat.

20 juni (30 khordad) var tvåårsdagen av regimens värsta brutalitet på öppen gata, där man sköt skarpt mot stora folkmassor som protesterade mot valfusk. Protester som i sin omfattning var så stora att de efter 30 år skakade regimen i grunden. Vi var då många som nästan hade räknat ut islamisterna. Tyvärr agerade inte världen tillräckligt fort då heller, så motståndet övermannades med de värsta formerna av brutalitet! Den 26 åriga tjejen Neda som sköts med en kula rakt i bröstkorgen och avled med detsamma blev en av många symboler som snabbt kallade till sig världsopinionens uppmärksamhet. Nedas död inför en filmande kamera, som efter två minuter hamnade på nätet blev en världssymbol och blickarna vändes mot Teheran. I persiskan (farsi) betyder Neda röst i en vidare tolkning. Neda blev verkligen det iranska folkets röst och röstbärare och denna röst får aldrig tystna.

Fortfarande efter två år får Nedas föräldrar inte hålla någon minnesstund, inte besöka graven utan säkerhetstjänstens närvaro och att högtidlighålla årsdagen kommer inte ens på fråga. Sådan är regimens skräck över den laddade Neda som tillslut kommer att välta hela detta styre över ända.

 

Den 9 juli (18 tir) är även det ett datum då regimen slog till hårt och krossade studentrörelsen 1999. Även då med skarpa kulor ute på öppen gata. Protesterna som ifrån början handlade om bristen på yttrandefrihet växte sig stark och organiserade studenterna till kamp mot regimen. Bristen på information och samordning gjorde att vanligt folk anslöt för sent tyvärr och då kunde styret gå hårt mot studenterna och krossa upproret. Bilden där en segerviss student som precis blivit skjuten tar upp sin blodfläckiga tröja och gör segertecken finns säkert i en och annans minne.

Även den 18 tir är en skräckens dag för denna O-legitima regim och de brukar alltid ta ut sina styrkor och patrullera gator och torg. Inte lätt att lida av ständig paranoia. :P

 

Årets tal i Almedalen av Vänsterpartiets Lars Ohly och S-ledaren Håkan Juholt gav inspiration och kraft för att fortsätta bekämpa borglig klasspolitik och bana väg för en ny regering med högre ambitioner för Sverige. Att denna inspiration dubblerades av att riksdagen vid en extrainsatt votering röstade för en liite mänskligare sjukförsäkring råder det ingen tvivel om.

Det blir en spännande höst i svensk inrikespolitik.

 

Mamma och pappa verkar vara på gång med ett besök hit till oss och det ser ut som att det snart blir ett slut på strulet med motorstölden. Äntligen kan jag se fram emot en segling med Saga, och se fram emot att träffa mamma och känna doften av "hemma". Hon kommer nämligen först och därefter ansluter pappa.

 

Tystnaden är farlig! Därför hoppas jag att folket i Syrien orkar hålla ut, att världen bryter tystnaden och tar krafttag mot Assad, att det iranska folket med Neda ständigt närvarande i minnet vid bästa tillfälle syns på gatorna igen, att oppositionen i Sverige fortsätter bjuda högerregeringen hårt motstånd och till slut att jag själv kan börja prata utan hosta igen :). Inte heller denna blogg ska få tystna!

 

Nu har ni kära läsare kommit till slutet av detta inlägg. Starkt jobbat ifall ni orkat med allt detta och jag lovar nu återigen att skriva oftare och kortare så ni kan orka läsa. J

Jag som på grund av en riktig envis hosta inte kan prata så mycket i taget har nu fått sagt en hel del. ;)

 


Kommentarer
Postat av: Tyst Catta

Riktigt kul med ett inlägg igen. Spännande tankar. Klart att man aldrig ska vara tyst - tänk vad trist världen skulle bli då.

Det ena kanske inte alltid behöver utesluta det andra. Jag ser ingen logik i att varken ekonomiska intressen eller mänskliga rättigheter behöver utesluta varandra. Det är inga motsatser...



2011-07-15 @ 23:14:49
URL: http://tystcatta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0