Rezas vilja

En dag som i sin början såg ut att bli seg har passerat på nolltid. En kombination av jobb, praktiska hemsysslor och föreningsgöra har varit den röda tråden.

Tvätt varvad med ekonomisk rapport, disk i kombination med lägerbekräftelse, och matlagning tillsammans med motionsläsning. Går faktiskt bra att kombinera

och inget av det behöver kännas tungt. Hann inte med att kolla på skor  idag eftersom jag väntade ut kulingen vi hade mitt på dagen och sedan var det för

sent. Men vad gör det egentligen när jag hunnit med mycket annat och dessutom haft trevligt sällskap genom hela dagen och kvällen? :). Om det nu hade funnits

några bra skor till mig idag hoppas jag att de finns kvar imorgon med. Det gäller att fokusera på det som har blivit gjort och vara nöjd med sin insats.

:)  

 

Att diskutera vardagsfrågor som i sig är enkla och spelar roll är viktigt. Att dessutom dela samma erfarenheter och uppleva samma svårigheter gör att man

helt plötsligt är fler än en och kan ventilera frågorna. Och det är precis här, när en blir två, och två kan bli fler som föreningslivets mening kommer

in i bilden och den gemensamma strävan man har övergår i intressepolitiskt påverkansarbete. Det är från detta som SRF-stadgans finaste formulering tar

sin ursprung: "Vi har slutit oss samman i Synskadades Riksförbund för att utifrån tanken om alla människors lika värde, gemensamt hävda synskadades rätt

på alla områden".  

 

Dagens ämne fick bli livsmedelsförpackningar som inte är bra märkta, som sedan gled över till otillgängliga menyer och ohjälpsam personal på fik, byttes

mot personlig service i affärer, och landade i folks dåliga känsla för service och kundvård.

Dessa vardagsfrågor som är så fruktansvärt viktiga för var och en av oss och som berör, som vi i handlingar sätter finare namn och formulering på för att

kunna påverka. Återigen har det bevisats för mig att påverkansarbete är det som driver människor och i de fall vi inte lyckas få upp engagemanget beror

det snarare på våra arbetsformer än folks ickeengagemang.

Livsmedel går att märka så man vet vad man äter, fikpersonalen måste kunna läsa menyer när de jobbar inom servicebranschen, och rätten att köpa matvaror

måste villkorslöst garanteras alla!

Jag är nöjd och stolt över att ha varit med och även nu få vara med för att  driva dessa frågor och sätta dem på dagordningen. Våra mänskliga rättigheter

till mat och annat vardagsgöra är inget vi ska tigga och be om, vi ska kräva de med hög röst tills vi lyckas! 

 

Akvariesnigeln som inskaffades i måndags är än idag vid liv och ser att kunna samsas med monstren därinne. Hoppas bara för hans skull att han kan komma

ut och käka lite också, utan att fiskarna hoppar på honom. Kan inte vara kul att vara i skalet och inte våga sig ut. 

 

En rolig och omväxlande dag går fort och helt plötsligt var det dags för ett förbundsstyrelsesammanträde i Synskadades Riksförbund. I år hålls det kongress

och då är trycket högt på styrelsen för att få klart alla handlingar och besvara alla inkomna motioner som är hela 82 st. Ett 20-tal av dessa, förslaget

till verksamhetsinriktning för kommande kongressperiod, förslag om organisationsutveckling och en del stadgefrågor avhandlades snabbt och lätt. Ett imponerande

förbundskansli åstadkommer förberedda förslag till handlingar av hög kvalitet där inte mycket finns att erinra. Ett sammanträde som var tänkt att mest

förbereda kongressen fick plötsligt en helt annan skepnad när punkten Aktuella frågor kom upp.  

Sverigedemokraterna (SD) har hört av sig till förbundet och vill träffas för att diskutera punktskrift i synnerhet och andra synrelaterade frågor i allmänhet.

Förbundsstyrelsen har redan efter valet 2010 och SD:s inträde i riksdagen i skarpa ordalag tagit avstånd ifrån SD och offentligt gett sin syn på vad vi

tycker om dem. Tydligen är SD ganska angelägna om att ses, föreslår träff och påminner med jämna mellanrum. Förbundskansliet hade nu tagit frågan till

styrelsen för avgörande och svaret blev ett entydigt nej! :) 

 

SD får gärna skriftlig information om våra sakfrågor, punktskriften och förbundet men vi tänker inte möta dem på tuman hand. De är inte välkomna till SRF-kansliet

och vi tänker inte träffa dem själva någonstans. OM de finns i offentliga sammanhang tillsammans med oss kan vi ta debatten med dem, men annars inga kontakter.

 

Självklart har SD en agenda och en strategi för sitt agerande. Självklart är målet att bli som en av de andra partierna. Och visst kan de kanske stödja

några av våra förslag i riksdagen men då på bekostnad av att vi får ställas mot andra grupper.

Förbundsstyrelsens klara nej är därför ett kvitto på att kursen ligger fast, människovärdet går före sakfrågorna och att vår solidaritet är större än att

den bara begränsar sig till vår egen grupp.

Vi accepterar aldrig förbättringar på någon annans bekostnad och detta ligger fast! :)  

 

Stolta, glada och lättade kunde vi alla lämna sammanträdet och åter känna det finaste vi har ihop:

"Vi har slutit oss samman i Synskadades riksförbund för att utifrån alla människors lika värde gemensamt..."

Nu handlar det om att försvara människovärdet, stå upp för demokratin och inte låta sig frästas av inviter för att i nästa sekund bli utnyttjad och förnedrad.

 

 

En trevlig och givande kväll är över, mitt sällskap har somnat och nu är det dags också för mig att göra natt. 

I låten Valet översatt av Mikael Wiehe och Björn Afzelius har vi strofen som ikväll får avsluta detta inlägg:

"Vakna upp, se dig omkring, fatta mod

Så du kan säga till dina ungar när de frågar dig

Att du var en av de som stod emot"