Några dagar i hemmets lugna vrå
Några dagar i hemmets lugna vrå
15-18 mars 2013 =25-28 esphand 2571
Dagar och kvällar passerar fort förbi här, ja alldeles för fort. Jag sitter en del vid datorn, kollar på TV-serier och vi pratar mycket i familjen. När man ses efter ett långt tag och när vi på var sin sida av gränsen upplever så olika saker finns det mycket att säga. Det gäller också att informera sig lite om vad som händer folk i släkten och här finns en del att säga eftersom vi är en stor släkt.
På kvällarna besöker jag och mamma parken, pratar med den gamle mannen i kuren och passar på att träna i och njuta av naturen.
Vintern har bestämt sig för att komma tillbaka och visa musklerna en sista gång i esphands sista dagar och för första gången sedan jag lämnade Sverige har jag känt ordentlig kyla. Tur att omslaget kommer snart.
Mammas goda mat, renligheten hemma och avståndet till vardagsstressen skänker mig en välbehövlig och lugnande känsla. Pappa brukar säga att när man har själsligt lugn så mår man som bäst och det stämmer. Denna känsla av själsligt lugn är det nog bara här jag känner, ja det är lika bra att erkänna.
Då och då lyckas jag ladda ner mailen och med jämna mellanrum pratar jag med vänner och bror i Sverige så att jag inte helt tappar kontakten med den verklighet jag ska komma tillbaka till.
Hemma står mamma för matlagningen och tvätten medan pappa städar och handlar. Tillsammans med pappa försöker jag se till att vår våning ställs i ordning och förbereds inför nyåret som vi ska fira om några få dagar. Det finns mycket att göra, mycket som behöver repareras och fungera, en del ommöbleringar och annat fixande.
Politiken är ständigt närvarande här, dels för att vi i grunden är en väldigt politiskt intresserad familj och dels för att vi ständigt blir påminnda om den i vår kontakt med omvärlden.
Efter att ha försökt tona ner de politiska åsikterna i några år har mamma och pappa återfått den politiska glöden och pratar en hel del. Hela samhället verkar gå emot en stark politisering och det hör man inte minst när man är ute på gatorna och i kvarteren. Jag hälsar den här utvecklingen varmt välkommen, det inger hopp och framtidstro för landet och nationen som helhet.
Eftersom vi har hav i både norr och söder finns det många olika sorters fiskar att tillgå. Förutsättningarna skiljer sig för dessa hav vilket i sin tur gör att beståndet i Norr skiljer sig enormt ifrån det man kan fiska i Söderhavet.
I norr (världens verkliga paradis) har vi en stor kustremsa till Kaspiska havet och i söder har vi de underbart vackra, heta och livliga vidsträckta stränderna mot Persiska viken, Omanska havet och Indiska oceanen. Ni kanske har hört talas om den exklusiva iranska kaviaren? Den kommer ifrån den vilda Stören som har sin hemvist i södra delen av Kaspiska havet, alltså den iranska havshalvan.
En fisksort ifrån norr var det som en av dessa dagar blev vår lunch. Mammas goda iranska ris, smörstekt Ghezelala från havet i norr och pressad Narenj (den iranska lajmen som växer i norr), samt torsi (inlagda grönsaker i örtrik ättika) gjorde susen och jag som inte hade ätit Ghezelala på många, många år förflyttades snabbt till barndomen med alla minnen ifrån stränderna och sandslotten vid havet i norr.
Om jag hinner ska jag verkligen försöka resa till norra kusten.
Här handlar vi på gammalt vis och det gör att det tar lite tid. Det finns självklart stora kedjor där man kan handla allt på ett och samma ställe också, precis som i Sverige, men eftersom dessa oftast har en koppling till regimens företrädare väljer vi medvetet att inte handla på dessa.
Varje dag är pappa ute i kanske två timmar för att handla även om alla affärer ligger bara några kvarter bort.
Två olika sorters bröd (Barbari och Lavash) ska köpas ifrån var sitt bageri. Varje bageri är nämligen specialiserat på sin brödsort. Frukt och grönsaker köps av grönsakshandlaren, fikabrödet av konditorn som också har ett eget kakbageri, rengöringsmedel köps ifrån ytterligare ett annat ställe och ägg samt mejeriprodukter köps av ännu en affär.
Vill man ha kött, kyckling eller fisk får man besöka ett slakteri eller köttboden.
Med alla dessa människor som man träffar pratar man och upprättar kontakter. Priser, kvalitet och tillgång utgör de huvudsakliga av samtalsämnena och ur detta växer den politiska diskussionen fram.
Varorna prissätts från dag till dag och det är tillgången just den dagen som avgör. I det sanktionsdrabbade landet är det också valutans värde och den nationella produktionen i förhållande till importen som avgör vad saker kostar. En sak är alltid säkert, priserna går alltid upp och aldrig ner.
Inför nyåret är dessutom efterfrågan större och tillgången mera begränsad vilket också bidrar till prishöjningar som efter årsskiftet inte justeras ner.
Jag som är hitrest med svenska kronor trodde att jag hade mycket pengar med mig och att vi inte skulle behöva tänka på priserna nu när familjen är samlad, men även jag blir chockad av dessa priser och den enorma och dagligt stigande inflationen. Centralbanken trycker sedlar med valören 500 000 rial…
Jag har under de här dagarna fått tillgång till internetuppkoppling. Trådlöst 3G-modem i USB-format, smidigt och litet. Problemet är att de slås ut av störningar som är tänkta att slå ut folks TV- och radiomottagare för att på det sättet strypa tillgången till korrekt information. Nästan hela webben är filtrerad vilket gör att bara inhemska sidor kan öppnas om man inte har tillgång till en filterkross, vilket jag inte har ännu.
Mailen fungerar att ladda ner och även msn.
Här pågår en ständig kamp mellan å ena sidan regimen som försöker med alla medel och mycket stora ekonomiska resurser att strypa och filtrera informationen, och å andra sidan frivilliga och smarta tjejer och killar som helt utan ekonomiska resurser programmerar och sprider filterkross för att komma förbi regimens begränsningar.
Gissa vem som segrar? Ja, självklart ungdomen som är på jakt efter korrekt information och fri tillgång till nätet. Filterkrossen programmeras och sprids bara någon timme efter att regimen tror sig ha stängt nätet. Den här kampen är minst sagt imponerande.
Ur ett tekniskt perspektiv är Iran ett mycket modernt land, samtidigt som tekniken används just för att stoppa modernismen och folks tillgång till korrekt information. Paradoxerna är enorma.
