Rezas vilja

Hej kära läsare!

Det har nu gått två veckor på det nya året och här kommer ett nytt inlägg. Ibland behöver man landa för att kunna skriva, oavsett om det handlar om att sammanfatta det som varit eller skissa på det som komma skall. Jag har läst en del spännande sammanfattningar och också planeringar såhär i anslutning till årsskiftet. Det är svårt att låta bli att inspireras.
År 2011 var utan tvekan ett händelserikt år. Det hände mycket i världen, det hände mycket i Sverige, det hände saker i Iran och det var många händelser även för mig på det personliga planet.

Årets tre första månader överskuggades av förändringarna i Arabvärlden som för mig innebar lite hopp och tro. Kanske kunde effekterna sprida sig längre bort och förändringens vind också börja blåsa över Iran. Här har det gått många turer men jag har hoppet kvar och det är starkare än någonsin. Hur resultatet av dessa förändringar blir är svårt att säga men omvärlden har en fortsatt viktig roll i att försvara demokratin och ge demokratiska initiativ förutsättningar att växa.

I mars lämnade jag ett av mina mest omtyckta förtroendeuppdrag, rollen som styrelseledamot i Unga Synskadades västra distrikt. Denna mars-dag Var kanske en av de svåraste dagarna under senare år men också en av de bästa. Det var svårt att lämna med insikten att jag nu var för gammal för att kunna vara med och leda verksamheten i det coolaste distriktet i landets häftigaste ungdomsorganisation. Å andra sidan kände jag mig nöjd över att det fanns så många duktiga och engagerade som ville och kunde ta över!

April kom att bli de personliga förändringarnas månad. Att göra om en relation som varat i över tio år utan att förlora innehållet, att hantera det varsamt men ändå inte falla tillbaka, är inte lätt. Det fick ta den tid det behövde och nu hoppas jag att det landar i något bra utan förlust av det goda.
När april tog sin början hade också lillebror flyttat härifrån och jag blev ensam igen efter fem år. Tänk, han är vuxen nu och har skaffat sig eget, tänkte jag många gånger och tyckte synd om mig själv som fick bo ensam igen, jag som inte gillar ensamheten alls. Som tur är umgås vi dagligen i alla fall.
April var en konstig månad med många koppar te, popcornpåsar och tjöt sent in på nätterna och morgonkvisten. En del relationer ersattes, andra utvecklades och vissa förblev som de alltid varit.

Maj är alltid en månad jag gillat och den här gången fick den bli månaden då Håkan Juholt trädde in i den svenska debatten och gjorde politiken roligare igen. En tilltufsad svensk opposition såg ut att kunna vakna till liv. Maj blev också månaden innehållandes en massa fikor.
Maj var också en mycket tuff föreningsmånad. Kongressförberedelser i Synskadades Riksförbund och förberedelser inför Medlemsforum i Unga Synskadade. Ingår man i båda styrelserna som jag gjorde vid den tiden lovar jag att man inte har många lediga vardagskvällar eller helger till sitt förfogande.
Jag hade hoppats på en del segling här men lyckades inte då någon tjuv bestämde sig för att förstöra båten och ta med sig motorn på köpet. Detta blev tungt och sviterna sitter i fortfarande. Det är helt sjukt att jag inte ens en gång fick segla min egen båt någon längre sträcka på hela året.

Juni blev en klassisk sommarmånad men här i stan regnade det mesta bort. En och annan fest och lite grillat blev det i alla fall. Allt för lite segling också den här månaden.

Juli var en månad då en konstig förkylning slog till och slog ut en del av lungkapaciteten för min del. Juli var också månaden då de ofattbara och tragiska händelserna ägde rum i Norge. Politiskt mord på ungdomar, ett stort slag mot demokratin och angripande av det öppna samhället. Norge valde att hantera våldet med kärlek och en stolt statsminister Stoltenberg blev kärlekens budbärare. Det var ofta svårt att förena känslorna av beundran och frustration när man följde rapporteringen.

I augusti var det dags att åter lämna uppdrag i Unga Synskadade, den här gången gällde det att lämna organisationens Riksstyrelse. Även här var det svårt men på något sätt tror jag att insikten hade hunnit ikapp mig. Också här var jag glad över att andra fanns och tog över med bästa förmåga.
Sommaren 2011 präglades av många sms-konversationer om högt och lågt och jag fattar inte hur jag kunde skicka bitvis 60 sms om dagen. Denna typ av kontakt ger en bra koll på motparten men är väldigt begränsad till sin natur överhuvudtaget tror jag och det har jag fått bekräftat nu. Det finns ingenting som slår riktiga träffar hur mycket man än kommunicerar på andra sätt. Sms, msn och telefon kan kanske fungera som kompletteringar men kärnan för att skapa en mångsidig och bred relation finns i det fysiska mötet. Med det är det inte sagt att de relationer som skapats på skriftlig väg inte kan utvecklas när man ses eller att sådana relationer inte är bestående.

I september kom livet utan kontinuerliga US-uppdrag och början på något nytt. Mamma kom på besök och nya bekantskaper kom till för att utvecklas. Nu började kryssningarnas era. Det sägs att om man vill lära känna en person ska man resa med denne och det tror jag stämmer rätt bra. Kära Tilltryckaren kom till och bit för bit har vi fortsatt att närma oss en mycket utvecklad relation. Ibland går både tiden och utvecklingen fort även om ambitionen från början varit att ta det lugnt:)

I oktober var det dags för Synskadades Riksförbund att hålla kongress. Kongressen var i det stora hela bra men jag kan inte påstå att jag är nöjd när jämställdheten så drastiskt går bakåt. Bara att kavla upp ärmarna och återerövra jämställdheten som en viktig del av demokratin. En avslappnande resa till värmen i Turkiet var också en del av oktobers innehåll.

November var grå och trist men kunde genomlevas tack vare omvärlden, engagemang och spännande träffar.

December har verkligen varit skiftande. Det kan sammanfattas med tankarnas, känslornas och även svårigheternas månad. Här kom också två kryssningar att äga rum, vilka bidrog till en ännu djupare relation med käraste Tilltryckaren :D
Många upplevelser, en massa glädje och även en del oro för vad som kommer att hända i Iran var annat som tog upp tankar och tid. Det skramlas vapen och pratas krig och jag som upplevt det vet vad det innebär. Gangsterstyret i Teheran har precis som förra gången inget emot ett krig, så jag sätter mitt hopp till resten av världen om att de ska använda hjärnan och inte äventyra något. Alla vet vi att världen blir säkrare utan den högljudda diktaturen i Teheran men vägen att bli av med den går verkligen inte över ett krig. Ett utländskt angrepp på landet är en garanti för regimens fortsatta styre i många decennier till, så snälla världen handla med förnuft och stöd folket så att vi själva kan göra oss av med detta förödande styre.

Så som 2011 avslutades och 2012 började finns det alla förutsättningar att vara nöjd och glad. I gott sällskap, med god mat, underbara upplevelser, viktiga samtal och kanske något fint som växer fram i hjärtat finns det verkligen anledning att vara optimistisk och positiv.
Tack min käresta för dagarna på Åland, det underbara årsskiftet, övernattningen i Upplands-väsby, det fantastiska överraskningsdygnet på underbara Yasuragi (japanskt SPA i Stockholm) och dagarna här hemma med allt bus och alla mysiga stunder. Tillsammans är vi bäst! :D

År 2012 börjar också med att en lyckad Vänsterkongress väljer ny partiledning och pekar ut färdriktningen för att kunna byta politik och regering i Sverige i och med valet 2014. Nu är jag säker på att jag inte vill byta parti längre, får erkänna att jag funderat på det ibland... Nu får det vara nog med utförsäkringar av cancersjuka, fattiga barn, fler i tiggeri och multinationella storbolag som gör sig rika på våra skattepengar. Det får vara nog med en utrikespolitik som sätter vapen före människors liv och det får vara slut på jamsande om tillgänglighetsfrågorna. "Jämlikheten ska nu bli lag" lyder några ord i Internationalen och jag tycker verkligen att det är hög tid för det nu. Sverige kan bättre och vi förtjänar en annan regering!

Här nedan kommer en del önskningar som jag och världen borde leva upp till:
Jag borde uppdatera denna blogg oftare. Ni kära vänner är bra på att påminna mig och det uppskattas! :)
Jag borde använda mitt införskaffade simkort bättre än tidigare. Mamma tjötar och jag lär lyssna.
Jag borde bli bättre på tidsplanering. Mamma och ytterligare ett par personer i den nära kretsen hjälper till rätt så bra här.
Kampen mot den farliga diktaturen i Teheran ska intensifieras och prioriteras med målet att nå en demokratisk förändring utan våld! Så verkar det bli och jag ska vara en mer aktiv del i det arbetet!
Företaget ska utvecklas och växa. Med mina underbara medarbetare kommer detta att ske på bästa sätt.
Det politiska arbetet ska återupptas med målet att ersätta den borgliga svenska regeringen efter valet 2014.
Studierna i statsvetenskap ska återupptas i lämplig grad.
Min lillebror förtjänar att få ett fast jobb.
Tydlighet och ömsesidig värdighet ska prägla mina relationer med andra.
Det ska seglas minst 100 timmar.
Nu får ni ta hand om er själva och varandra! På återhörande!
/Reza