Vi måste tala med varandra!

En helg i tragedins och sorgens tecken har passerat och måndagen är redan här. Tankarna har ständigt kretsat kring Norge och det som hänt/händer och kommer att hända där.

Antalet dödade och skadade kan fortfarande justeras uppåt. Kondoleansböckerna har kommit fram och media, såväl den traditionella som de mer fria på nätet är fyllda av analyser och notiser. Inte ens vädret har velat vara på humör och himlen har visat sig ifrån sin sämsta svarta sida, i alla fall här i Göteborg.

 

Men vad händer nu?

Rubrikerna kommer att bli mindre, människor återgår till vardagen, brötet i centrala Oslo samlas upp och byggnaderna fixas till igen. Rättvisan kommer att hinna ikapp den skyldige och efter en rättvis process kommer han att få avtjäna sitt straff. Men räcker det så? Eller behövs det något mer?

 

Jag är övertygad om att vi sakta men med desto mer bestämda steg är på väg emot en osäker värld som ingen av oss vill se och uppleva. Nu Norge, för inte så längesen Stockholm, Ytterligare tid tillbaka i London och Madrid, återkommande i Indien, 2001 i USA osv. Det sker överallt och motiven är inte samma. Ibland är vi väldigt kategoriska och tror oss veta. Få var inte de som trodde att det var extrema islamister den här gången också, men så var ju inte fallet. Gäller att vara försiktig och inte spekulera fram en bild till sanning.

 

Det är nu verkligen tid att ta det här samhällsklimatet på allvar om vi vill ha en chans att kunna stoppa det. Vi vill inte att våra barn ska växa upp i det här säger många och jag kan bara hålla med! En sådan värld som nu växer fram är inte värdig mänskligheten och de som kan ändra på det är bara vi själva.

 

Så låt oss tala med varandra och inte om varandra. Låt oss ta det i de små sammanhangen; på bussar, i fikakön, kassakön på ICA, över en öl, med barnen på stranden och kanske genom våra bloggar och på Facebook där vi har möjlighet att lägga ut texten mer.

Det är samtalet som gör det, det är kommunikationen som ger det och det är den växande förståelsen som leder till förändringen.

De av oss som har starkare verktyg har också ett större ansvar! Det kan vara ett inflytande över en organisation, näringsverksamhet, en opinionsbildande förmåga, konst eller kultur på annat sätt. Alla krafter behöver mobiliseras nu!

 

Den tysta minuten över offren i Oslo och Utöya har precis hållits och stora delar av världen har hållit andan för eftertanke. Men nu gäller det att tala igen. tala för friheten, för öppenheten, för solidaritet och demokrati.

 

Helgens helt klart mest beundransvärda person från min horisont blir den norske statsministern Stoltenberg. Jag tänker inte referera det han nu i krisens timme om och om upprepat, ni får lyssna och ta in själva! Det kan aldrig sägas för ofta!

 

Nu går vi ut och talar med varandra! Endast så kan vi överleva och endast så kan vi överlåta världen till våra barn!

 


Kommentarer
Postat av: Den Tjötige

Klokt talat!! Håller med i mycket. Vi behöver kanske inte prata om öppenhet & frihet i de orden konstant utan det viktiga är att vi handlar på ett sådant sätt som möjliggör öppenhet & frihet. Funderar på vad vi gör, säger osv. Det är som du skriver, de vardagliga samtalen som gör skillnad.

Att prata med varandra och inte om varandra är något man borde ha i åtanke hela tiden.

2011-07-25 @ 17:07:56
URL: http://tystcatta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0