Rezas vilja

Kära läsare!

Kanske är ni fortfarande ett par som kollar in här ibland och nu kan se att det kommit något nytt efter tre hela månader. Jag vet att det är dåligt och
jag kan bara be om ursäkt och hoppas på förbättring. Lova något vågar jag inte, både ni och jag vet hur det har gått med den saken innan...

 På tre månader hinner mycket hända, positivt liksom negativt, stort som smått. Att beskriva allt är inte möjligt och jag tror inte heller att allt är av
intresse längre.

 Veckan vi befinner oss i måste sägas vara en av de mest varierade veckorna på ett bra tag. Hade nöjet att börja veckan med en riktig "sovmåndag", ja precis
som det låter alltså. Känslan av att veta att nu går folk upp i regn och rusk för att passa tid, komma till jobbet, frysa lite, dricka kaffe i hopp om
att bli lite piggare på en jobbig måndag medan jag själv kan ligga kvar i en varm och skön säng och gosa till det, är underbart mina vänner :). Extra gött
är det när det just är en måndag och när man slipper göra frukosten själv utan det är bara att bli serverad och äta. Ännu goare blir allt när det som händer
efter är lika kravlöst så man kan gå tillbaka till sängen och vila lite till. En sådan måndag hade jag äran att ha och dessutom med trevligt sällskap,
grädde på moset! :D Unna er en sådan och ni kommer inte att ångra er. Mitt tips är minisemester på ett hotell med någon trevlig och underhållande person
ni gillar att vara med!

Egentligen borde jag inte säga det här, Göteborgare som jag är, men i Stockholm är Gamla Stan finare än våran Gamlestad. Tur att vi har Haga här i den här
staden så vi slipper vara allt för avundsjuka på 08-orna. Små butiker, folk som har lite rötter i sina verksamheter och en känsla av att det trots allt
kan vara lite personligt där i alla fall gör att det kanske finns hopp för en och annan stockholmare med. Jag hade i alla fall nöjet att besöka denna del
av huvudstaden innan jag åkte hem, också det med trevligt sällskap :D. Synd bara att lussebullarna var slut så det fick bli SJ:s "B-variant" på hemvägen.
Men, men, bättre än inget och min numera tågbekant till konduktör bjöd dessutom på dem :).

Tack kära tilltryckaren för en underbar helg och en lika underbar start på veckan, när vi gör det så gör vi det bra! ;D

 Tisdagen gick i jobbets och mötenas tecken så det finns egentligen inte mycket att säga kan man tycka. Jag konstaterar att jag nu varit på mitt sista kontaktmannamöte
som funktionär i min älskade organisation, i mitt kära distrikt Unga Synskadade Väst. Unga Synskadade (US) är utan tvekan Sveriges häftigaste ungdomsorganisation,
en stolthet för funktionshinderrörelsen i Sverige och en bra skola i gemenskap, utveckling, demokratisk fostran och kritiskt tänkande. Här lär man sig
värderingar och får en dos av självförtroende och självkänsla som räcker enda fram till gravkanten vill jag lova ;).

Jag är stolt medlem i dryga 20 dagar till och därefter är jag för evigt en supporter. I ett senare inlägg återkommer jag till US och min relation till denna
fantastiska organisation.

 Om måndagen bjöd på sovmorgon så bjöd onsdagen på en tidig morgon med typiskt göteborgsväder, för det var ju variation som präglade den här veckan som
ni kunde läsa här innan. Det var längesen jag hörde en tupp gala men i onsdags fick jag vara med om det, och tänk vad fint det faktiskt är. Det tar mig
tillbaka till barndomen på något sätt då man verkligen var uppe med tuppen och hörde den väcka alla andra :). Nu sover man ju så länge så man missar sådant
och om det ska fortsätta vara så här när man blir äldre, ja då undrar jag när jag kommer höra en tupp nästa gång...

Ett kundmöte innebär väl att kunden ska dyka upp eller? Nu blev det inte så och visst kan man svära lite över det sura i att behöva gå upp görtidigt när
man bara sovit tre timmar, men okej tuppen, lite avslappnad datorlös tid på jobbet, möjlighet att sova middag innan middag och dessutom en trevlig after
work får väl väga upp det hela då, eller vad säger ni?

 Onsdagen den 7 december inföll i år med den 16 Azar (den sista höstmånaden) i den iranska almanackan. 16 Azar är kännd som studentens dag i Iran och symboliserar
studentens törst efter frihet. Dagen har sin upprinnelse i ett uppror för 58 år sedan då tre studenter förlorade livet i kampen för att hålla universiteten
rent ifrån politisk och religiös inblandning. Sedan dess har denna dag firats för att hedra deras minne och påminna om studentrörelsen som förtrupp för
demokrati- och frihetskämpar.

I islamistregimens Iran har regimen kontroll över många grupper men de har aldrig lyckats och kommer heller aldrig att lyckas hålla tillbaka studenterna,
för studenten är kampen ständigt pågående, enda in i kaklet!

För att beskriva studentrörelsens kamp, roll och ställning i denna tid av mörkaste mörker i nationens historia citerar jag kronprins (shahzadeh) Reza Pahlavis
uttalande med anledning av just 16 Azar:

"Vår studentrörelse är den näring som tillförs och håller demokratins och självständighetens rötter vid liv när diktaturens hårda och urskiljningslösa kyla
håller sitt grepp och förintar all grönska och utvecklign."

 Torsdagen har bjudit på förvirring, känsla av ekonomisk kris, regn och blåst. Tur att kära tilltryckaren fyllde år idag så det fanns något roligt att glädjas
åt.

MSN är minsann frustrerande men när det funkar finns det också där glädje och skratt, inte att förglömma.

Vad säger du SMS-bruden, träff 2015 eller? ;P

 Vad fredagen, alltså den 9 december kommer att erbjuda vet jag inte, det jag vet är att jag antagligen blir ett år äldre. Men vad innebär det att bli 32
då? Blir det ungefär som 22 fast tio år senare eller? Kanske får jag uppleva lite och i så fall delar jag med mig av det här i nästa snara inlägg :).

En sak är dock klar och har varit det länge... Jag har en otrolig stor hemlängtan till mitt barndomshem. Jag vill åter kunna bada i Kaspiska havet, kunna
köpa grillad majskolv i Teherans alla parker, grilla vid foten av Alborz-bergen med vattenfallen i bakgrunden, åka bil genom öknen till blommornas, flickornas
och vinets stad Shiraz och åter få veta att vattennivån i Oromiyasjön är återställd och att man åter hör musikens ljuva toner från uteställena på underbara
Kish i Persiska Viken. Så såhär natten innan min födelsedag har ni fått mitt hjärtas önskelista. Enbart med demokrati, frihet och självständighet framdrivet
av det iranska folket blir denna lista möjlig, aldrig med utländska bomber!

Omvärldens stöd till folket och bojkott av oljan är vägen framåt. Så nu vill jag önska att alla ni som vill ge mig en present imorgon skickar ett mail till
Carl Bildt och kräver att Sverige ska ansluta sig till den stränga linje som vissa EU-länder vill inta mot regimen i Teheran.

 Min mor har gått och lagt sig, det kommer meddelanden på MSN och jag börjar känna ett sug efter lite mera te. Därför tänker jag sluta här och nu och önskar
er alla en trevlig fredag och helg!

 /Reza